Tama fåglar

I samband med vårt arbete med vilda fåglar får vi många frågor från allmänheten. En del av dessa frågor gäller diverse mystiska fåglar som man har kommit i kontakt med. Oftast gäller det vilda fåglar men ibland står det klart att det handlar om någon form av tamfåglar. Eftersom vi huvudsakligen sysslar med vilda fåglar tvingas vi som regel att avstå från att ta hand om förrymda burfåglar och andra tamfåglar. Någon form av råd kan vi alltid ge.

Här berättar vi om några tamfåglar som då och då dyker upp i parker, trädgårdar eller övriga stadsmiljöer.

Påfågel

Tama-Påfågelhöna

Påfågelhona. Foto: Kenneth Bengtsson.

Lever vilt i centrala Asien, huvudsakligen i Indien och på Sri Lanka. Den hålls sedan länge som prydnadsfågel i åtskilliga parker, på gods och i liknande miljöer runtom i världen. Den pråligt ståtliga hanen torde vara välkänd för de flesta. På fotot visas därför den mindre iögonfallande honan. Ungfåglarna ser ungefär likadana ut. Ägaren bör lokaliseras och kontaktas om du hittar en vilsefaren påfågel. Lyckas inte detta hänvisar vi till Polisen.

Fasan

Kommer ursprungligen från ett bälte från Kaukasus österut till östra Kina och finns i ett otal olika raser. Fasanen har under drygt hundra år inplanterats för jaktliga syften i många länder och är lokalt en ganska vanlig fågel i Skåne. Dock sker, inte minst i Skåne, fortfarande massutsättningar inför kommande jakter. Eftersom fasanstammen är inplanterad och manipulerad av människan hänvisar vi som regel skadade fasaner till respektive jakträttsinnehavare.

Silverfasan

Lever vilt i Burma, Thailand och södra Kina men finns också som prydnadsfågel i parker och herresäten runt om i världen.

Guldfasan

Lever vilt i centrala Kina men finns också som prydnadsfågel i parker och herresäten runt om i världen.

Myskand

Myskänder kan se högst olika ut

Myskänder kan se högst olika ut. Foto: Karl Evert Lundgren resp. Kenneth Bengtsson.

En stor och i mångas ögon ganska ful and. Den kommer ursprungligen från Sydamerika men har hållits som tamdjur runtom i världen under många år. Tamformen kan se ut lite hur som helst. Vissa är övervägande mörka, andra har mycket vitt i fjäderdräkten. Gemensamt för alla vuxna myskänder är de röda partierna i ansiktet. Utöver sitt värde som köttdjur har myskanden ännu en uppskattad egenskap. Den äter nämligen med förtjusning så kallade mördarsniglar. Detta har lett till att många odlare och trädgårdsägare skaffat sig en eller flera myskänder. Ibland rymmer dessa och kan då dyka upp lite varstans i tätortsmiljöer.

Höns

Tama-Dvärghöns

Dvärghöna med kycklingar. Foto: Kenneth Bengtsson.

Ursprunget till samtliga de tamhönsformer som numera finns spridda runtom i världen finns i Asien. Tamhöns finns i åtskilliga former och storlekar. En vanlig variant är tamformen av den vilda djungelhönan (se fotot). Vilsna höns i stadsmiljöer härstammar oftast från någon av stadens parker.

Tama duvor

Brevduva

Brevduvesporten har mycket gamla anor och utövas fortfarande i stor omfattning i många länder – bland annat i Sverige. Duvorna släpps långt hemifrån – ofta hundratals kilometer – och det gäller för duvan att ta sig hem så fort som möjligt. Ägaren till den snabbaste duvan vinner! Under tävlingssäsongen maj till augusti får vi årligen ta emot väldigt många samtal om brevduvor. Det handlar oftast om trötta och/eller felflugna fåglar som gått ner för att vila och äta upp sig. När detta är gjort flyger de som regel vidare mot hemmet. Nödlandade brevduvor hittas överallt. Förmodligen flyger dom tills bränslet är helt slut och då tvingas dom ner där dom råkar befinna sig. Eftersom duvorna är vana vid människor tyr de sig gärna till vem som helst. Matar du duvan så stannar den som regel tills den är stark nog att flyga vidare. Matar du inte så klarar sig de flesta på vad närmiljön erbjuder. Vi har ingen möjlighet att ta hand om alla brevduvor som vi får larm om. Vi hänvisar istället till brevduveorganisationerna.

Tamduva

Tama-Duvor

Tamduvor kan också se högst olika ut.
Foto: Kenneth Bengtsson.

Duvan är en populär tamfågel och människan har under århundradens lopp avlat fram åtskilliga mer eller mindre märkliga former. Många av dessa skiljer sig avsevärt från den vilda klippduvan som antas vara ursprunget för samtliga. Man har avlat på såväl färger som former, fjäderdetaljer och flygförmåga och det finns ett regelverk som beskriver hur idealfågeln av varje typ ska se ut. Gemensamt för varje seriös duvuppfödare är att denne ringmärker sina fåglar. Det är därför möjligt att via register få kontakt med ägaren (eller uppfödaren) till en tamduva som råkat på avvägar. Kontakta en duvavelsförening eller en känd duvägare.

Burfåglar

Papegojor

Det finns många olika typer av papegojor. Från stora kakaduor och arapapegojor till små dvärgpapegojor. Ursprunget för samtliga ligger utanför Europa. Papegojor har i långa tider varit populära burfåglar och detta har lett till att några arter etablerat livskraftiga bestånd långt utanför det naturliga hemområdet. En art – halsbandsparakiten – lever t.ex. förvildad i många länder i Europa. Tyvärr händer det att papegojor rymmer från ägarna. För flertalet arter gäller att de klarar sig ganska bra även i vårt kärvare klimat – om de bara hittar föda vill säga. Fröätande arter klarar sig därför bättre än fruktätande. Om du lyckas fånga en förrymd papegoja så råder vi dig att annonsera detta på anslagstavlor eller liknade i det aktuella området. Lyckas du inte få kontakt med ägaren så råder vi dig att kontakta en zooaffär.

Undulat

Denna vår vanligaste burfågel kommer ursprungligen från Australien och tillhör också papegojesläktet. Se de råd som ges för papegojor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>