December blev en mycket lugn månad med endast elva insatser och helt utan dramatik. En förklaring till detta är att vi slapp fågelinfluensan. Faktiskt har det i Sverige inte hittats några influensasjuka sedan i februari 2024. Vi och fåglarna tackar!

Totalt blev det 450 insatser under 2024, vilket är tio fler än under 2023. Som vanligt dominerade fall med fiskmåsar stort och i år hämtade vi 154 sådana, främst efter kollisioner med bilar, cyklar och el-skotrar. Som vanligt var det stora flertalet svårt skadade och just fiskmåsarna är den stora anledningen till vår låga uppklarningsprocent.

Vi lägger nu 2024 till handlingarna och tar oss an det nya året.

Det är lågsäsong och vi fick en ganska lugn månad. Den var också mer varierad än oktober när det gäller arterna vi hanterade. Det blev också en ovanligt hög andel lyckade insatser. Av totalt 21 insatser lyckades vi rädda tio fåglar, alltså nästan 50 %. Bland de lyckliga fanns tre morkullor, två gråtrutar och en av vardera knölsvan, storlom, ringduva, rödvingetrast och kråka. Vi noterade också med tacksamhet att fågelinfluensan höll sig borta. Det hoppas vi att den gör framöver också. I dagsläget är vi uppe i samma totalantal som vi hade under hela 2023. Men eftersom även december brukar bli lugn slår vi inte fjoråret med stor marginal.

Oktober kom och gick utan att göra några stora avtryck. Vi agerade vid 30 tillfällen och det gällde i huvudsak fall med duvor och kråkfåglar inblandade. Normalt får vi ganska många samtal om morkullor i oktober men i år blev det bara ett fall och dessutom ett lyckat sådant. Det brukar också bli en handfull fall med svanar men i år fick vi nöja oss med tre. Av dessa var två bara nödlandade och kunde släppas fria samma dag som de hämtades. Vi var lyckligt befriade från fall med fågelinfluensa och vi hoppas att hösten fortsätter så. Den sjukdom som florerat är gulknopp hos duvorna och det är nog rätt många som drabbats av denna. Trevligast under månaden var nog vattenrallen som lätt chockad hade tagit skydd bakom ett stuprör mitt i Malmö. Den släpptes i naturlig miljö samma dag.

Månaden inleddes normalt men den senare delen blev mycket händelsefattig. Med ett undantag – duvorna. Nästan alla samtal handlade då om just duvor och spridningen i tid och rum gjorde det hopplöst för oss. Av totalt 119 samtal om duvor blev det tolv insatser varav fem resulterade i lyckligt vårdade individer. Totalt hanterade vi 26 fåglar under månaden vilket är ovanligt få för en septembermånad. Bland lyckade fall märks en av vardera storskarv, sparvhök, tornfalk och så svanen som vi skrev om på Facebook. September blev alltså en månad som inte satte några minnesvärda spår ur rehabsynpunkt. Men i bukten var det mer livat och en art som stack ut var den vita storken. Som mest sågs 21 storkar vid samma tillfälle.

Det blev 58 insatser och omkring 300 telefonsamtal denna månad vilket är en ganska normal dos. Det i särklass vanligaste samtalet gällde duvor i en mängd olika situationer vilket också är normalt för årstiden. Vi hanterade 14 duvor, men det hade alltså kunnat vara väsentligt fler om tid och ork räckt till. En annan vanlig art var tornseglaren och där gäller tolv fall med fem lyckade. Ovanligt många hade vingskador och en unge saknade (!) vingar (se Facebook). De tidigare så talrika måsfallen ebbade ut och under augusti blev det ”bara” 17 fiskmåsar. Sex av dem gick det bra för. En skadskjuten grågås och en misstänkt influensasjuk vitkindad gås var trista fall, medan svanungen som befriades från ett fiskedrag nära ögat är ett trevligare minne.