Det blev en tämligen normal novembermånad med 26 insatser. Men insatserna kunde ha varit betydligt fler om vi hade kört på alla larm om sjuka duvor. Men läget var hopplöst och vi tog bara in fönsterkraschade duvor. Av fyra sådana klarade vi två. Morkullorna var ganska frekventa och sex sådana hämtades. Tre kunde släppas fria igen. Sämre gick det för månadens rovfåglar – en av vardera ormvråk, sparvhök och tornfalk. De två första dog strax efteråt och tornfalken hade en allvarlig vingskada. Däremot gick det bra för hornugglan som fastnat i taggtråd – den är nu ute och flyger igen. Och så verkar influensan vara på gång igen. En vitkindad gås med typiska symptom hämtades i Oxie.

Månaden blev både lugn och jobbig! Lugn på så sätt att vi inte behövde göra så många insatser – faktiskt bara så få som 16 och det är ovanligt för en tidig höstmånad. Men lugnet stördes av alla telefonsamtal om duvor, framförallt sjuka sådana. Vi har nog aldrig upplevt en liknande kanonad av samtal. De kom från alla håll i regionen och från morgon till kväll. Läget blev hopplöst och de flesta duvorna fick sitta kvar där de satt. Framförallt handlade det om sjukdomen gulknopp som härjade våldsamt.
I övrigt handlade fallen bl.a. om en gök, en influensasjuk knölsvan, några morkullor och tre ormvråkar varav vi kunde släppa två fria. Vi fick också in en mycket gammal (21 år) kaja som får sitta kvar hos oss så länge den vill. Den ser dåligt och är nog också lite dement. Men så länge den visar livsvilja får den bo kvar i sitt ”äldreboende”.

Med ett undantag blev det en mycket lugn månad och antalet insatser stannade på 30. Undantaget var duvorna som vi fick allt för många samtal om för att klara trycket. Larmen kom från hela regionen och det handlade om 5-10 samtal varje dag under månaden. Det är förvisso typiskt för årstiden och det beror på att duvorna förökar sig friskt under sensommar och höst. Många av dessa ungar råkar då ut för diverse skador – både naturliga och vållade via människan. Men för att kunna överleva själva var vi tvungna att nöja oss med rådgivning i de flesta fallen där duvor var inblandade. Men det blev ändå 13 omhändertagna duvor varav fyra kunde släppas fria igen. Bland övriga fall värda att nämnas märks en ljus ormvråk som vårdades framgångsrikt och en pärluggla som dog strax efter att vi hämtat den.

Månaden blev förhållandevis lugn och nästan helt utan udda insatser. Det mesta handlade som vanligt i augusti om duvor. Det är deras högsäsong nu och det händer allt för mycket med allt för många och på allt för många platser för att vi ska kunna hjälpa alla. Det blir därför många samtal som bara handlar om rådgivning. Av de 55 insatser vi gjorde handlade dock 16 om just duvor. Fyra av dem kunde vårdas positivt. Samtalen om fiskmåsar ebbar normalt ut när vi är inne i augusti och så blev det i år också. Dock blev det 16 insatser med fiskmåsar och av dessa kunde fem släppas fria igen. Udda arter uteblev alltså nästan helt och de enda som kan nämnas är en av vardera bivråk, törnskata och ljungpipare. Dessa var dock bortom all räddning och belastar därför vårt negativa konto. Vi kan också nämna två sparvhökar varav den ena vårdades positivt.

Det blev en fiskmåsmånad utan like och tyvärr också en negativ sådan. Totalt gjorde vi 95 insatser och av dem handlade 60 om fiskmåsar. Av dessa 60 kunde vi rädda fem, resten var hopplöst skadade. Av övriga 35 fall handlade 17 om duvor och där blev facit bättre – åtta av dem kunde släppas fria igen. Just duvorna kommer framöver att ta över den roll som fiskmåsarna spelat under maj-juli. Nu är det med andra ord duvornas säsong som väntar.

Bland övriga fall i juli märks en svanunge som fastnat mellan stenar, två flyttade gräsandskullar och en lärkfalk som vårdades framgångsrikt.

Bland friska fåglar i bukten utmärkte sig skräntärnorna. Som mest sågs 33 olika individer samtidigt och så många har aldrig förr setts i vårt område. Glädjande nog fanns många ungfåglar med i flockarna.