Talgoxe och Blåmes

Mesarna har stora kullar, ofta omkring tio ungar eller till och med ännu fler. Det är inte ovanligt att en eller några av ungarna utvecklas svagare eller långsammare än syskonen. Dessa ungar lämnar holken tillsammans med syskonen men orkar ofta inte hålla kontakten med dem. Det är som regel denna typ av ungar som allmänheten hittar och tar om hand. Eftersom ungarnas tillstånd har naturliga orsaker och arterna dessutom är utsatta för en omfattande normal ungdödlighet väljer vi att råda allmänheten att inte omhänderta ensamma mesungar.

Hjälp dem istället upp i ett träd eller in i en buske och hoppas att de återfår kontakten med familjegruppen. Uppfödning av denna typ av fåglar är resurskrävande (tidsmässigt). Av detta praktiska skäl tvingas vi att avstå från vård av dessa.

Tillbaka till listan Råd om fågelungar utifrån arttillhörighet