Fall med knölsvanar inblandade vid denna årstid har oftast en revirstrid som upphov och det är förlorarna vi får ta hand om. Dessa blir uppträngda på land och vågar sig inte ner i vattnet igen. Då blir det nämligen en ny fight. Transport till kusten är som regel det enda som behövs för dessa . I lördags fick vi ett sådant uppdrag och det gällde en hanne som landat i stora dammen i Pildammsparken i Malmö. Han var nu uppträngd på gångstigen intill dammen och paret som har sin boplats på ön hade full kontroll på förlorarens rörelser. Han var lättfångad och fann sig väl i bilen under transporten till Malmö hamnområde.

Av 161 bokförda samtal under april handlade 62 om gräsänder. Flertalet av dessa handlade om benskadade individer och sådana brukar vi inte rycka ut på eftersom det inte finns mycket att göra samt att änderna lever hyfsat väl med sina dåliga ben. Andra samtal har gällt allmänna frågor om änder i citymiljöer samt rapporter om våldtagna honor. I sju fall ryckte vi ut och det handlade då om en instängd hona (källargaller) och sex instängda ungkullar.

I övrigt kan nämnas två knölsvanar – en med fiskedrag i foten och en nödlandad på en terrass. Båda med lycklig utgång. En nödlandad ejder flyttades till Öresund och en kattuggleunge hjälptes upp i ett träd fyra gånger under en veckas tid. En troligen förgiftad råka (gödningsmedel?) kvickande till under första vårdnatten och detsamma skedde med en gråtrut. Kvicknade till gjorde även en till synes döende fiskmås – detta efter att ha värpt ett ägg i vårdburen! Troligen handlade det om “värpsjuka” – vad det nu heter på fackspråk. När ägget väl var ute blev måsen som ny igen.

Under åren som gått har vi träffat på många fåglar som råkat ut för skador orsakade av fiskelinor och fiskekrokar. Ibland sväljer fåglarna kvarglömda eller tappade krokar och fiskedrag, men vanligast är att de trasslar in sig i linhärvor. Idag var det dags för ett nytt fall och platsen var Nöbbelövs mosse utanför Lund. En sothöna satt fast i något mitt i dammen och den kom ingenvart. Vi ryckte ut med vår lilla båt men kom tyvärr en kvart för sent. Sothönan hade lintrassel om både ben och kropp samt som en snara runt tungan. Förmodligen hade hon drunknat. Rådet till alla fiskare är givet: Lämna inte kvar lintrassel och krokar på fiskeplatsen!

-Jaha, nu ljusnade det. Då somnar jag väl här.
Så verkar kattuggleungar att fungera. Och har man då fallit ner på marken efter nattens härjningar i träden blir det alltså till att sova där nere. Men markplanet är en farlig plats för en uggleunge, inte minst om det handlar om en öppen gräsmatta i tätortsmiljö. Denna unge hittades i stadsdelen Riseberga i Malmö och den hjälptes upp i ett näraliggande träd. Såvitt vi vet är detta den enda häckningsplatsen för kattuggla i Malmö och enligt artportalen har det inte rapporterats några tidigare ungar från Skåne i år.

Härom dagen fick vi in en kaja. Hon hämtades från en innergård i Malmö och var våt, trött och vilsen. Hon verkade dessutom vara riktigt gammal. Ringen hon bar bekräftade också att kajan var minst 17 år gammal – ringmärkt som adult 2001, alltså minst två år gammal när hon märktes. Hennes riktiga ålder får vi aldrig reda på, men 20 år verkar inte omöjligt. Fjäderdräkten, bland annat handpennorna, är nämligen inte av bästa kvalitet. Och två tår håller på att falla av. Hon får den vård en åldring förtjänar och verkar vara nöjd med det.