Under senare år har vi börjat ringmärka de svanar vi hämtar. Detta eftersom vi misstänkte att en del individer råkar illa ut gång på gång. Nu har vi bevis för att åtminstone en svan gör det! Denna, en välmående adult hanne, hämtades första (?) gången i Malmö hamnområde i november 2015. Den ringmärktes då och släpptes i Sege å. Den fjärde januari i år flög han mot den nya viadukten vid Spillepeng och föll ner på Västkustvägen. Oskadad och ny biltransport till Sege å. Och under söndagen var det dags igen. Då stod han med lätt blodig vinge, tillsammans med sin hona, vid dammarna längs med Västkustvägen och i dammarna fanns revirsvanarna. Det hade alltså sannolikt varit en strid och “vår” svan hade förlorat. Honan flög sin väg och hannen fångades in och kördes till Öresundskusten för bad och rekreation. Blodet kom från skrapskador och det fixar han själv. Svanen var helt lugn under bilresan – han har ju varit med förr!

När det är lugnt på skadefronten så kan man göra annat. Idag blev det en vandring längs stranden och där sågs bland annat två ganska tidiga större strandpipare. Det var kanske en lite väl tidig ankomst med tanke på kommande kalla nätter. På eftermiddagen vårstädades en del holkar och i en av dem fann vi detta bisamhälle. I denna holk växte sex pilfinksungar upp 2015 och holken tömdes på borester i juli. Bina måste alltså ha flyttat in under sensommaren. De två bina som ses nederst på kakorna var helt livlösa och sannolikt döda. Om det finns annat liv i samhället är okänt. Vi lät kakorna sitta kvar.

Under de 19 år som vi sysslat med skadade fåglar i Malmö-Lundområdet har vi blott en gång tidigare haft ett fall med en alldeles för tidig gräsandskull. Det var en ruvande hona i januari 2012 och där valde vi att avbryta häckningen. Vi förundras därför över det faktum att vi denna vinter fått larm om, eller hört talas om, inte mindre än fyra gräsandskullar i Malmö under januari och fram till idag, den 5 februari. De fyra honorna beräknas ha börjat ruva 13, 27 och 29 december samt 5 januari. Förmodligen har det milda decembervädret spelat viss roll, kanske i kombination med att Malmö blivit allt mer upplyst av artificiellt ljus. Eller så handlar det om kollektivt hjärnsläpp, alternativt att testa gränser för vad som är möjligt. De tre första kullarna är redan historia och dagens fem ungar, som släpptes tillsammans med modern i Segeå vid Spillepeng, ges inte stort hopp. Någon evolutionär snilleblixt handlar det knappast om.

Trots att vi upplevde månaden som ganska lugn blev det fler fall än någonsin under en januarimånad. Av 30 insatser stod pestdrabbade stadsduvor för elva och det antalet kunde ha varit betydligt högre om vi kört på alla larm om sjuka duvor. En del duvor tvingas vi alltså lämna åt sitt öde. Bland lyckade insatser märks två ormvråkar, en hornuggla, en glada och fem nödlandade knölsvanar. En av svanarna hämtades på en balkong i Bjärred! De övriga hämtades i trafikmiljöer. Gladan sitter fortfarande kvar hos oss, men oddsen är goda.

Råkan på fotot ringmärkte vi på Spillepeng i maj 1996. Den var då ett år gammal. Sen gick åren. I november 2014 fotograferade Anders en vitfläckig råka på Terminalgatan i Malmö. Den var ringmärkt men vi fick inte hela nummerserien. Svaret fick vi istället i söndags (24 jan) då den hittades död på Hemsögatan i hamnområdet. De vita fjäderpartierna stämmer väl överens och dessa fanns med garanti inte när råkan ringmärktes. Vår teori om att vitfläckighet är ett åldersfenomen styrks alltså. Råkan blev 20 år och cirka 9 månader gammal och den är därmed den näst äldsta kända i Sverige. Den äldsta är ett år äldre och Europarekordet innehas av en engelsk råka som blev drygt 22 år gammal.