Det är ju vilda fåglar vi sysslar med och samtal om tamduvor, påfåglar, papegojor och andra sällskapsdjur tvingas vi som regel att hänvisa till andra. Men det finns ju undantag och ett av dem gjorde vi i måndags när en grönkindad parakit, en Sydamerikansk art, plötsligt dök upp ute på Spillepeng. Den var hungrig och lurades via lite fröer in i en voljär. Dagen efter hittades en fågel i en plastburk, i en plastpåse, i en hiss i Malmö! Arten var okänd, men när vi hämtade den visade det sig vara en gul kanariefågel. Plötsligt satt vi alltså med två burfåglar under vård. Parakitens ägare hittades via Facebook och återlämnades under onsdagen. Kanariefågelns öde är fortfarande ovisst. Någon som vill ha den?

Samtalen under den senaste veckan har i huvudsak handlat om dessa. För duvornas del är det typiskt för årstiden med en topp i augusti/september. Då är många ungfåglar ute och de råkar lätt ut för diverse olyckor, inte minst fönsterkrascher. Vi gör vad vi kan och hinner, men måste tyvärr lämna en del fall åt sitt eget öde. Vanligtvis är olycksoffren ringduvor, och i andra hand kommer så kallade stadsduvor. Men en individ bröt mönstret genom att vara en turkduva, dessutom en adult sådan. Den hade gått emot ett fönster i Arlöv och vårdas för närvarande. Samtalen om kaniner handlar så gott som uteslutande om myksomatosdrabbade (kaninpest) individer. Eftersom vi är en ren fågelgrupp kan vi inte ta oss an dessa fall och detsamma gäller för de igelkottar (oftast ungdjur) som hittas lite varstans. De senare hänvisar vi till KFV i Skanör. För övrigt kan berättas att storskarven släpptes idag, efter att under en veckas tid dagligen käkat omkring 400 gram mört. Den mådde bra!

Efter att fiskgjusen släpptes stod vi bra rustade inför nästa mörtälskare. Och den kom idag i form av en nödlandad storskarv från Bara. Det var en oskadad men tämligen mager ungfågel som hittats i en häck. Väl inne i voljären tog det ungefär tio sekunder innan den upptäckte fiskarna i vattenbadet och sen slank alla tio mörtarna a cirka 20 gram ner på mindre än en minut. Det innebar att skarven tillfälligt ökade i vikt från cirka 1200 till 1400 gram. Proportionellt är det lika med att en människa på 60 kilo skulle sätta i sig 10 kilo mat på en minut!
Vi kan också berätta att “vår” fiskgjuse sågs i området idag. Åtminstone såg vi en ringmärkt ungfågel som flög utan anmärkning.

Vi gjorde 57 insatser under månaden vilket var tre fler än förra året. Som vanligt i augusti tog duvorna över som vanligaste ärendet och totalt hanterade vi 22 sådana. Fiskmåsarna är normalt klara med sina häckningar så här års men i tio fall handlade det ändå om dessa. Bland ovanligare fåglar märks framförallt den fiskgjuse som vi tidigare berättat om. Den kom in den 15:e september och efter rejält frossande på mörtar var den färdig för frisläppande den 3 september. Det kändes mycket bra att se den ta några rejäla rundor i bukten. En normal höst får vi in omkring fem sparvhökar. Men i år fick vi in hela sex sådana redan i augusti och samtliga var årsungar. Kanske betyder detta att sparvhökarna haft ett bra häckningsår? Slutligen kan nämnas en gök och en ormvråk med positiv utgång samt en hornuggla och en brun kärrhök med negativ utgång. Även här handlade det uteslutande om årsungar. Det är ju de som lättast råkar illa ut.

Fiskgjusar gör tydligen detta. Den vi har i vård tröttnade på sill och matvägrade allt mer. Rödspättehuvud och torskryggar var inte heller attraktiva. Men när vi fick en låda full med mörtar från storkprojektet så blev matlusten helt plötsligt mycket stor. Mörtarna är inte stora, men däremot väldigt många och åtgången ökar från dag till dag. Gjusen är därmed på god väg mot ett bättre liv. Idag badade vi den i vår våtvoljär och det verkade vara gillat. Så pass att den tjurade lite när den återinsattes i sin torra voljär. Men snart nog lockade maten och ytterligare mörtar slank ner. Vi håller hoppet levande.