Vi nådde 100-strecket några dagar tidigare i år än under fjoråret. Och det blev en gök som trängde sig in mellan duvor, fiskmåsar och gräsänder. Göken ifråga var en hanne född 2014 och den hade flugit emot ett fönster i Lomma. Eftersom det inte fanns några synliga skador hoppades vi att vila skulle hjälpa. Men ack nej, efter några timmar fann vi den död. Det var ju ett mycket trist öde. Göken kläcktes alltså 2014, förmodligen någonstans i Sverige. Den klarade den farofyllda höstflyttningen och sin första vinter i djupaste Afrika. Göken klarade också sin första vårflyttning till Sverige och anlände sannolikt för få dagar sen. Och allt detta bara för att sluta sitt liv mot ett fönster i Lomma strax efter sin ankomst.

Under lördagen fick vi ett larm om en skadad sjöfågel. Den sades ligga vingskadad intill en ruvande knölsvan i Malmö Nyhamn. Eftersom vi redan var under “utryckning” kunde vi besöka platsen tämligen omgående. Den skadade sjöfågeln visade sig vara en ejderhona och att hon låg med utbredda vingar berodde på att hon värmde sina ungar. Allt var alltså frid och fröjd och uppringaren blev lättad. Platsen visade sig vara en oas i det för övrigt så sterila området. Förutom den ruvande svanen och den värmande ejdern fanns ytterligare en ejderhona, två tiggande grågäss, en handfull gräsänder och kajor samt en gråsparvshanne. Och på en angränsande kajkant satt två fisktärnor. Det var en trevlig stund i stenöknen. Sen körde vi vidare och hjälpte en instängd gräsandshona med fem ungar.

Idag, den 5 maj, sågs den första ejderkullen vid Spillepeng. Det var en hona med fyra nykläckta ungar. De första ungarna brukar dyka upp under första majveckan och 2015 blev alltså inget undantag. En obesvarad fråga är var ungarna kläckts. Det kan ha skett i närheten, men också en bra bit bort. Ejderhonor kan nämligen simma en god sträcka med små ungar. Ibland ända från Saltholm. Om några veckor hoppas vi få se många honor med många ungar. Så som fotot från ett tidigare år visar.

Typiska fall och samtalsämnen under april är kajor i skorstenar och diverse frågor om gräsänder i stadsmiljöer. Årets april var inget undantag. Vi plockade ut tre kajor från öppna spisar och vi hämtade tre gräsandskullar från stängda innergårdar. Eller rättare – en stängd innergård! Alla kläcktes nämligen på en jättestor gård i Caroliområdet i Malmö och det förvånar oss inte om än fler följer. De flesta samtalen om gräsänder förblir dock bara samtal – det handlar om halta änder, änder som ruvar på konstiga platser och änder som uppehåller sig på andra konstiga platser. Bland övriga insatser kan nämnas fem duvor, fyra fiskmåsar, en morkulla och en rödhake. Den senare hade kommit in i ett trapphus och nått fjärde och översta våningen. Typiskt. Fotot visar en lyckligt rehabiliterad skata som fann en bra sittplats på en bortglömd kamerakabel – och med utsikt mot friheten!

     

Eftersom vintern varit mild och våren tidig var det väntat att de första gräsandskullarna också skulle komma tidigt. Och så blev det. Under veckan som gick fick vi en hel del samtal om både ruvande och kläckande gräsänder i Malmöområdet. Det första samtalet om en instängd kull kom under torsdagen och det gällde en ökänd innergård på Caroli. Honan och de nio ungarna fångades in oväntat lätt och släpptes därefter i Slottsparken. Dagen efter var det dags igen och återigen handlade det om innegården på Caroli. Den är stor som en fotbollsplan och kan säkert rymma ytterligare kullar. Den nu aktuella kullen innehöll tolv ungar och återigen gick infångandet lätt. Slottsparken blev därefter berikad med ännu en gräsandskull. Fler lär komma.