Eftersom vintern varit mild och våren tidig var det väntat att de första gräsandskullarna också skulle komma tidigt. Och så blev det. Under veckan som gick fick vi en hel del samtal om både ruvande och kläckande gräsänder i Malmöområdet. Det första samtalet om en instängd kull kom under torsdagen och det gällde en ökänd innergård på Caroli. Honan och de nio ungarna fångades in oväntat lätt och släpptes därefter i Slottsparken. Dagen efter var det dags igen och återigen handlade det om innegården på Caroli. Den är stor som en fotbollsplan och kan säkert rymma ytterligare kullar. Den nu aktuella kullen innehöll tolv ungar och återigen gick infångandet lätt. Slottsparken blev därefter berikad med ännu en gräsandskull. Fler lär komma.

Under månaden hanterade vi 30 fall. Det är betydligt mer än normalt. Tyvärr handlade merparten av fall om avlivningar och vingbrott var den vanligaste orsaken. Fiskmåsarna är särskilt utsatta och som en ringa inledning på en förmodat kommande trist säsong tog vi hand om sex vingbrutna sådana under mars månad. För övrigt handlade det om ytterligare 14 arter varav pilgrimsfalken, som vi tidigare berättat om, var den mest udda. Bland de positiva fallen kan nämnas individer av knölsvan, gräsand, ormvråk, ringduva, stadsduva, koltrast, kungsfågel och skata. Vi ligger för närvarande på en låg uppklarningsprocent, men annat är nog inte att vänta eftersom vi verkar i en trafikintensiv del av Skåne.

Kattuggleungar i Lunds parker i mars månad har vi varit med om förut och idag var det dags igen. Denna gång handlade det om St Lars och om en unge som landat illa i ett grenrikt tunt träd. Den kom liksom inte ur grenfällan själv. Efter kontroll av ungens hälsa och fysik valde vi att sätta tillbaka den i samma område fram emot kvällen. Och ett par timmar senare hördes såväl ungar som föräldrar i området. Det lilla hålet vi satte ungen i var också tomt. Allt verkade vara frid och fröjd.

Idag hanterade vi två fåglar, båda med brutna vingar. Och om man ska göra skillnad på fåglar så handlade det om två arter med helt olika status. Den första var en så kallad stadsduva – en fågel som ligger långt ner på listan över skyddsvärda arter. Den andra ligger däremot mycket högt på denna lista. Fågel nummer två var nämligen en pilgrimsfalk. Vad som hänt duvan är okänt men för pilgrimsfalken är olycksorsaken känd – den slogs ner av ett vindkraftverk utanför Svedala. Båda två tvingades vi att avliva och därmed fortsatte den negativa trend som vi just nu är inne i. Vi ser fram emot en vändning. Fotot visar den unga pilgrimsfalken från den oskadade sidan.

Den 16:e mars fick vi ett larm om en uggla som hängde upp och ner i ett träd i Limhamn. Väl framme fann vi till vår förvåning att det var en hökuggla. Sådana har inte setts i Skåne sedan april 2013! Hökugglan såg matt ut och hade säkert mått bra av en veckas logi på Spillepeng, inkluderande mat och vatten. Men trots sin förmodade svaghet valde ugglan att flyga bort från håven och sätta sig högt upp i ett annat träd. Där var den oåtkomlig. Hökugglan hade setts i området redan dagen innan och idag ligger den förmodligen död i en trädgård någonstans i kvarteret. Hela mars har för övrigt mest handlat om negativa fall – vingbrott, trafikoffer och annat trist.