September blev som väntat betydligt lugnare än sommarmånaderna. Vi hanterade 34 fall och det handlade till stor del om duvor, både ring- och så kallade stadsduvor. De senare har kanske inte högsta prioritet men personerna bakom larmen spelar stor roll. Deras engagemang tar vi på allvar så långt det går. För övrigt handlade det bl.a. om en av vardera tornfalk, bivråk, ormvråk och bivråk – tyvärr med negativt utfall i samtliga fall. Bättre gick det med två sparvhökar och två knölsvanar. Malmöområdet härjas just nu av ett aggressivt angrep av myksomatos, eller populärt kaninpest, och vi har fått många samtal om drabbade kaniner. Men eftersom vi är specialiserade på fåglar tar vi oss inte an dessa fall. Dock gjordes ett undantag i september och det berodde på att uppringaren och kaninen befann sig blott 100 meter från den som svarade i vår telefon! I oktober väntar förmodligen fler sparvhökar, några morkullor, svanar och kanske några ugglor. Vi får se.

Bilden visar ringduveungar.

En av de två sparvhökar som kunde släppas.

Från och med mitten på augusti till långt fram i november passerar mängder med sparvhökar Malmö-Lundområdet. Många av dessa jagar småfåglar i tätortsmiljöer och det är inte en helt ofarlig syssla för höken. I jaktens hetta är det nämligen lätt att flyga på saker och ting och det allra vanligaste är nog att de kolliderar med fönsterrutor. Därför får vi varje höst in flera sparvhökar som hittas mer eller mindre skadade efter fönsterkollisioner. Den som ses på fotot hämtades i Lund i lördags och för den finns det gott hopp. En annan vanlig orsak till sparvhöksinsatser är att de kommer in i lagerbyggnader och andra inomhuslokaler. Väl inkomna flyger de runt i takhöjd och har svårt att hitta ut. Under denna höst har vi redan klarat ett sådant fall och fler lär komma.

Sparvhök Foto: Anders Åkesson

Det är förvisso mycket lugnare nu än i somras men det händer ändå en hel del. Tyvärr har det handlat om flera trista fall. Bland annat har en av vardera ormvråk, bivråk och brun kärrhök hamnat på den negativa sidan. Ormvråken hade ett krossat ben, bivråken en knäckt näbbspets, sargad tunga och obrukbar högervinge. Och den bruna kärrhöken var svag och dog ifrån oss under sin första natt. Senast in var en nattskärra som kolliderat med en moped. Det slutade illa där också. Men sånt här hör till verksamheten och vi får ta det onda med det goda. Nästa gång hoppas vi på positiva nyheter.

Bivråken var en årsunge.

Augusti följde i juni och julis spår och blev mycket intensiv. Under dessa tre månader har vi hanterat rekordmånga fall varje månad och för augustis del blev det 54 ingripande. Totalt under sommarmånaderna har vi hanterat 204 fall – ett antal som vi vissa år inte kommit upp till på årsbasis. Under augusti var det föga oväntat ringduvorna som dominerade och totalt hanterade vi 21 fall med ringduvor inblandade. Bland övrigt kan nämnas flera tornseglare, två sjöorrar, en gråhäger, en glada, två tornfalkar och en ovanligt sen gräsandskull. Samtalsfrekvensen sjönk rejält under den sista augustiveckan och nu förväntar vi oss en något lugnare september.

Gladan hade en lindrigt skadad vinge och är nu klar att släppas. Foto: Anders Åkesson.