Vi fick in rekordmånga fåglar i juni. Hela 68 fall finns bokförda och det är betydligt över genomsnittet för månaden. Mycket beror på att fiskmåsarna startade årets häckningar tidigare än vanligt. Därmed hann ungarna bli stora och rörliga redan i juni och då är de särskilt sårbara, inte minst via trafiken. De adulta är också sårbara under denna tid och flera vingskadade sådana hanterades. Fiskmås står också för 32 av de 68 fallen. Fiskmåsungar tar vi bara in i undantagsfall, men årligen blir det ändå ett par stycken. För tillfället finns åtta sådana i vård och under uppväxt.
Lyckliga slut blev det i 28 av de 68 fallen och det får vi vara nöjda med. Detta inkluderar de åtta fiskmåsungarna som vi vet kommer att klara sig. Bland udda arter märks en nödlandad skäggdopping som transporterades till Segeåns mynning samt en småskrake som tyvärr fick avlivas. Nämnas kan också en nedfallen tornfalksunge som via en T-formad pinne kunde återbördas till boet. För övrigt handlade det mest om de vanliga arterna; gräsänder, duvor, måsar och kråkfåglar. Juli började med fem fall på två dagar och normalt är denna månad den intensivaste. Vi får se hur det blir i år.

Fiskmåsungarna  i poolen.

Den nödlandade skäggdoppingen.

Vi ringmärker en hel del råkor på Spillepeng och juni är högsäsong för denna aktivitet. Under den gångna helgen märkte vi åtta individer och kontrollerade dessutom en som redan var ringmärkt. Den visade sig vara fångad och ringmärkt i samma fångstbur i juni 1997. Då var den ett år gammal. Det var alltså en 18-åring som vi återsåg och det är en aktningsvärd ålder för en råka. Några tecken på ålderdom kunde vi dock inte se och den flög obesvärat från platsen när den släpptes. Visst blir fåglar lite förolämpade i samband med fångst och ringmärkning men det är snabbt övergående. Fotot visar den förolämpade 18-åringen. Ringen sitter dold på vänster ben.

18 år gammal råka.

Månaden blev ganska odramatisk vad gäller hanterade fall. Mest handlade det om kråkfåglar, fiskmåsar och duvor och tyvärr var majoriteten av dem rena avlivningsfall. Bland de positiva fallen märks två gräsandskullar, en koltrast och en ejder. Men eftersom vi är inne i häckningsperioden blev antalet telefonsamtal många. Totalt bokförde vi 218 samtal och av dessa resulterade 32 i ingripande. Resten av samtalen handlade om upplysning och rådgivning. Frågorna under maj gällde mest ungar av kråkfåglar, mesar, duvor och änder, men mot slutet av månaden dök även frågor om fiskmåsar upp. De senare kommer vi att höra mer av under juni!

Fiskmåsunge

Vi har ett 40-tal holkar på Spillepeng och de är välbesatta. Mest handlar det om pilfink och talgoxe, men i några bor även starar och blåmesar. I år ser det mycket bra ut för både pilfink och talgoxe. Kullarna är stora och ungarna är i god form. En talgoxekull innehöll elva välvuxna ungar och det var nytt rekord för Spillepeng. Vi har också ovanligt många sexkullar av pilfink. Det brukar vi inte ha. Andelen rötägg är så här långt ovanligt låg.

Ringmärkning av pilfinksunge

Den andkull vi fick in tillsammans med en fotskadad hona i slutet av april släpptes i Segeå den 17 maj. De 13 ungarna var då nästan tre veckor gamla och eftersom honan var med – och nu återställd från fotskadan – beslöt vi att släppa hela familjen. Samtliga sågs i ån ett dygn senare och allt andades frid och fröjd. Ringarna de bär kan ge framtida svar på deras öden.

Honan släpps…

… och ungarna följer efter.

Hela andkullen simmar iväg.