Tanken slog oss i veckan som gick – nämligen att det borde vara dags för en olycksdrabbad morkulla snart. Mars och april under vårsträcket och oktober under höststräcket är toppmånader för arten och då händer det allt för ofta att morkullor havererar i stadsmiljöer. Och denna skogslevande fågel fixar liksom inte stadslivet. Det brukar sluta med diverse kollisioner. Samma dag som denna tanke dök upp fick vi också larm om den första morkullan i Malmö för i år. Den satt under en svart Opel mitt i stan och den behövde hjälp ut till lämpligare marker. Lyckligtvis var kullan oskadd och kunde därför släppas samma dag.

En morkulla i mer naturlig miljö än Malmö City.

Fågeln på fotot är en adult sjöorrehane. Den hittades på en garageuppfart vid en villa i Kävlinge i april 2010. Fotot togs innan den släpptes på Spillepeng samma dag. Då hade vi också hunnit med att ringmärka fågeln. Ejdrar och andra tunga dykänder tvingas ganska ofta att göra märkliga nödlandningar och i främmande miljöer blir de som regel liggande tills hjälp anländer.
I dagarna fick vi besked om att denna sjöorre hittats död i sydligaste Norge i februari i år. Vad som orsakat dödsfallet nämns inte. Vi gläds över att den fick leva i nästan fyra år till efter kraschen i Kävlinge.

Sjöorre 2010

Vi fick in 17 fåglar under februari. För övrigt samma antal som gällde för januari. Den milda vintern har varit positiv för fåglarna och februari får betraktas som händelsefattig. Det handlade mest om knölsvanar, fiskmåsar och duvor, men även om enstaka fall av gräsand, kattuggla och som månadens sista fall om en ”påskkyckling”! Den senare hittades i en skokartong i en trappuppgång! För vår del handlar det nu om att hitta en ny ägare och det brukar vi lyckas med. Men man undrar vad som föregår sådana här ”dumpningar”. Vi har varit med om det flera gånger förr. En gång handlade det om 50 kanariefåglar i en övergiven och pappersinslagen bur! Slutligen kan vi informera om att svanen från Limhamn, som vi berättade om för några dagar sedan, släpptes idag. Den var helt återställd och lämnade våra händer med en fräsning. Kanske betydde det ”Tack så mycket”?

”Påskkycklingen” är nyfiken på sin omgivning.

Onsdag 26 februari, klockan 17: Vi blev kallade till Ön i Limhamn. En knölsvan hade fastnat mellan några stenar i strandvallen längst ut mot Öresund. Och visst satt den fast. Hårt fast. Det var slipprigt och vått därnere och svanen, blott synlig till hälften, verkade ha sina kroppsdelar lite huller som buller. Det var en röra med svandelar och milt våld krävdes. Det blöta paketet vi fick upp levde förvisso – men inte mycket mer. Utmattad var bara förnamnet. När den lämnades i en höbädd inför natten kändes utgången oviss. Halsen låg som en fallen fura längs golvet. Torsdag morgon möttes vi av en betydligt tuffare svan och då togs också fotot. Det ska säkert gå bra med denna.