Det började hända lite mer under april än under föregående månader. Totalt gjorde vi 25 insatser och det handlade mest om svåra fall med negativ utgång. Som vanligt ökade fallen med påkörda måsfåglar i april och så kommer det att förbli under sommarmånaderna. Vi har ingen bra förklaring till varför dessa olyckor är mer frekventa under häckningstid. Det finns också anledning att misstänka en ny framstöt av fågelinfluensa bland vitkindade gäss. Tre misstänkta hämtades men den enda som hittills är inskickad för analys var inte drabbad. Månadens absolut trevligaste fågel var den korp vi hämtade i Hyltarp. Den sitter kvar hos oss i skrivande stund med ett icke diagnostiserat problem. Vi gör vad vi kan för den och det är en mycket trevlig bekantskap. Bland positiva fall kan nämnas en nödlandad knölsvan, en fiskmås som satt instängd bakom stängsel, en kaja på en vind i Limhamn och en gräsand som flugit emot ett fönster.

Det blev totalt 22 insatser under månaden. Fyra av dem handlade om nödlandade morkullor och fyra om fåglar (tre kajor och en stare) i skorstenar. Dessa fall är klassiska för mars månad då fåglarna antingen är på väg norrut (morkullorna) eller söker efter boplatser. Bland övriga fall märks två knölsvanar varav en kunde räddas – den andra hade en svår vingskada. Fiskmåsarna har också börjat röra på sig och det blev fyra fall med dem. I vanlig ordning var skadorna svåra och tre av dem fick sluta. Då var det trevligare med den gråtrut som hittades drogad (vi tror det handlar om droger). Den var helt utslagen dag 1 och helt återställd dag 2. Vi har rutin på denna typ av fall och det skulle vara intressant att veta vad det är för ämne som slår ut dem.

Efter fyra tämligen lugna månader väntar nu betydligt tuffare tider – åtminstone om mönstren från tidigare år upprepas. Vi fortsätter med att göra så gott vi kan och hinner.

Februari blev liksom december och januari en mycket lugn månad. Den mest hektiska perioden var under veckan med minusgrader. Som brev på Posten kom då samtal om påstått fastfrusna svanar. Det stämmer så gott som aldrig att de är fastfrusna, men samtalen måste ju tas. Tre svanar blev det dock, men av andra anledningar än is. Två av dem kunde vi släppa fria. En av dem var en i staden nödlandad vuxen hanne och det var en besvärlig krabat att hantera. Men vi har varit med förr och vi vann kampen. Vintern satte även fart på några morkullor, men den enda vi kunde hämta dog strax efter omhändertagandet. En vigg, en fiskmås, en blåmes och tre stadsduvor tillhör den grupp som vi lyckades med. Vi förbarmade oss också över en påkörd kanin. Dessa kan vi normalt inte hantera – det är ju fåglar vi gett oss in på. Men undantag kan alltid göras och kaninen behövde somna in.

Det blev en mycket lugn månad med endast 16 insatser. Vi fick en hel del samtal i samband med isläggning under några dagar i mitten av månaden och då gällde det svanar. De allra flesta larmen om det som folk tror är fastfrusna svanar är falsklarm och sådana rycker vi normalt inte ut på. Istället blev det några nödlandade svanar och en som flugit emot en kraftledning. I övrigt handlade det om påkörda måsar, några stadsduvor och kråkfåglar samt om en sothöna som kommit vilse i staden. Den kunde släppas fri dagen efter. Mycket mer om denna lugna januarimånad finns inte att säga.

December blev en mycket lugn månad med endast elva insatser och helt utan dramatik. En förklaring till detta är att vi slapp fågelinfluensan. Faktiskt har det i Sverige inte hittats några influensasjuka sedan i februari 2024. Vi och fåglarna tackar!

Totalt blev det 450 insatser under 2024, vilket är tio fler än under 2023. Som vanligt dominerade fall med fiskmåsar stort och i år hämtade vi 154 sådana, främst efter kollisioner med bilar, cyklar och el-skotrar. Som vanligt var det stora flertalet svårt skadade och just fiskmåsarna är den stora anledningen till vår låga uppklarningsprocent.

Vi lägger nu 2024 till handlingarna och tar oss an det nya året.