Ringmärkningen på Spillepeng sker inte efter någon standardiserad mall. Pullmärkning i våra holkar sker dock årligen och i samtliga besatta holkar. Det innebär bland annat att Spillepengs pilfinkstam är välmärkt. Övrig ringmärkning, inte minst småfågelmärkningen, sker när väder och andra förutsättningar finns på plats. Så var fallet i lördags och då blev det årspremiär. Mesar, finkar och under senare tid ett 30-tal ringduvor har haft en bra vinter vid utfodringsplatsen i vår 900 kvadratmeter stora skog och nu var det dags att betala tillbaka lite. Tre av vardera blåmes och talgoxe samt två grönfinkar blev det. Samt tre egna kontroller av pilfink, talgoxe och blåmes. Den senare märkt i skogen i november 2014. Åtta nymärkningar – det var mer än vad Falsterbo fick denna lördag!

Det blev en lugn månad med blott tolv ingripande. Men så brukar det vara under milda februarimånader. Gräsandkullen som vi flyttade från en innergård har vi redan berättat om och likadant är det med svanen som flyttades för tredje gången. Men vi hanterade ytterligare två svanar under månaden – en mobbad ungsvan som flyttades från Malmö kanal och en adult som vi räddade den 28:e. Den senare hade hamnat djupt ner mellan stenar i den stenskodda havsvallen i Västra hamnen i Malmö. Orsaken till ödet är okänd, men vi kan gissa på en strid med annan svan och flykt mot land. Svanen upptäcktes av två killar och det var en ödets slump att de råkade klättra omkring just där, svanen syntes nämligen inte från strandpromenaden. Eftersom den var helt oskadad släpptes den på plats efter räddningsaktionen.

Under senare år har vi börjat ringmärka de svanar vi hämtar. Detta eftersom vi misstänkte att en del individer råkar illa ut gång på gång. Nu har vi bevis för att åtminstone en svan gör det! Denna, en välmående adult hanne, hämtades första (?) gången i Malmö hamnområde i november 2015. Den ringmärktes då och släpptes i Sege å. Den fjärde januari i år flög han mot den nya viadukten vid Spillepeng och föll ner på Västkustvägen. Oskadad och ny biltransport till Sege å. Och under söndagen var det dags igen. Då stod han med lätt blodig vinge, tillsammans med sin hona, vid dammarna längs med Västkustvägen och i dammarna fanns revirsvanarna. Det hade alltså sannolikt varit en strid och “vår” svan hade förlorat. Honan flög sin väg och hannen fångades in och kördes till Öresundskusten för bad och rekreation. Blodet kom från skrapskador och det fixar han själv. Svanen var helt lugn under bilresan – han har ju varit med förr!

När det är lugnt på skadefronten så kan man göra annat. Idag blev det en vandring längs stranden och där sågs bland annat två ganska tidiga större strandpipare. Det var kanske en lite väl tidig ankomst med tanke på kommande kalla nätter. På eftermiddagen vårstädades en del holkar och i en av dem fann vi detta bisamhälle. I denna holk växte sex pilfinksungar upp 2015 och holken tömdes på borester i juli. Bina måste alltså ha flyttat in under sensommaren. De två bina som ses nederst på kakorna var helt livlösa och sannolikt döda. Om det finns annat liv i samhället är okänt. Vi lät kakorna sitta kvar.

Under de 19 år som vi sysslat med skadade fåglar i Malmö-Lundområdet har vi blott en gång tidigare haft ett fall med en alldeles för tidig gräsandskull. Det var en ruvande hona i januari 2012 och där valde vi att avbryta häckningen. Vi förundras därför över det faktum att vi denna vinter fått larm om, eller hört talas om, inte mindre än fyra gräsandskullar i Malmö under januari och fram till idag, den 5 februari. De fyra honorna beräknas ha börjat ruva 13, 27 och 29 december samt 5 januari. Förmodligen har det milda decembervädret spelat viss roll, kanske i kombination med att Malmö blivit allt mer upplyst av artificiellt ljus. Eller så handlar det om kollektivt hjärnsläpp, alternativt att testa gränser för vad som är möjligt. De tre första kullarna är redan historia och dagens fem ungar, som släpptes tillsammans med modern i Segeå vid Spillepeng, ges inte stort hopp. Någon evolutionär snilleblixt handlar det knappast om.