Råkan på fotot ringmärkte vi på Spillepeng i maj 1996. Den var då ett år gammal. Sen gick åren. I november 2014 fotograferade Anders en vitfläckig råka på Terminalgatan i Malmö. Den var ringmärkt men vi fick inte hela nummerserien. Svaret fick vi istället i söndags (24 jan) då den hittades död på Hemsögatan i hamnområdet. De vita fjäderpartierna stämmer väl överens och dessa fanns med garanti inte när råkan ringmärktes. Vår teori om att vitfläckighet är ett åldersfenomen styrks alltså. Råkan blev 20 år och cirka 9 månader gammal och den är därmed den näst äldsta kända i Sverige. Den äldsta är ett år äldre och Europarekordet innehas av en engelsk råka som blev drygt 22 år gammal.

Den nu avklarade kallperioden har inte lett till så många fall som vi fruktade. Fåglarna tycks alltså ha klarat perioden bra. Duvpesten härjar fortfarande i Malmö, men förutom samtal om duvor har det alltså varit förvånansvärt tyst. En ormvråk har vi inne, men den släpps på måndag. Den har med god aptit ätit det vi serverat och är nu pigg igen. Idag blev det också en morkulla från Lindängen i Malmö. Den var däremot i uselt skick och fick somna in. I bukten vid Spillepeng framhärdar minst tolv storspovar, två rödbenor och en enkelbeckasin. De kan nu se fram emot lite mildare väder. Detsamma kan de sex berglärkor som sågs på deponiområdet idag göra. Berglärkor är numera en sällsynt syn i området.

Duvhökar ses inte ofta i Arlöv och knappt någon annanstans heller. Denna hade vi också helst sluppit att få se. Den låg tillsammans med en skata under ett fönster i Arlövs Industriby på onsdagsmorgonen. Fenomenet med död såväl hök som bytesfågel vid fönster är inte ovanligt när det gäller sparvhök och småfåglar. Men kombinationen duvhök-skata har vi inte stött på tidigare. Båda var vid mycket god kondition, något som gör det hela så mycket tristare.

Vi har fått meddelande om två ruvande gräsänder i Malmö under januari. Den ena kläckte aldrig men den andra sågs med fem ungar söndag kväll, alltså den 10 januari. Båda måste ha börjat ruva under december. Fenomenet med allt för tidigt kläckta gräsandskullar är förvisso ovanligt, men inte unikt. Gemensamt för alla är att ungarna är chanslösa. Andungar måste ha tillgång till animalisk föda (i huvudsak mindre flygfän) och sådan mat kan vara en bristvara även för andungar kläckta under normal tid (maj-juni). Andhonorna har alltså har gjort grova felbedömningar. Om det är den milda december, den upplysta staden eller “felprogrammering” som är orsaken låter vi vara osagt. Men någon form av “feltänk” måste det handla om eftersom huvudparten av gräsandshonorna bidar sin tid. I sådana här fall måste vi ha respekt för hur naturen fungerar – evolutionära felsatsningar rättas snabbt till.

December blev en trist månad – inte minst på grund av den vilt härjande duvpesten i Malmö. Elva av månadens 19 fall handlade om sjuka stadsduvor, men det kunde ha blivit många fler om vi haft tid och lust att hämta alla som det larmats om.
Övriga insatser handlade om en av vardera knölsvan, gråhäger, ormvråk, skrattmås och gråtrut samt om tre fiskmåsar. Av dessa var bara en behandlingsbar – en fiskmås. Och hur det gick för de sjuka duvorna torde vara självklart. December var en trist månad.
År 2015 blev det hittills mest händelserika året för vår del. Vi gjorde rekordmånga insatser, närmare bestämt 452 och antalet omhändertagna individer var 493. Av dessa kunde 180 (36,5 %) återgå till ett fortsatt liv.
Vår verksamhet styrs till stor del av telefonen och denna har ringt minst 1930 gånger under 2015. Vi tackar alla engagerade människor som larmat om fåglar i nöd. Utan er blir det ingenting. Vi kör nu vidare på samma spår under 2016 och gör som vanligt, det vill säga – så gott vi kan.