Fiskgjusar gör tydligen detta. Den vi har i vård tröttnade på sill och matvägrade allt mer. Rödspättehuvud och torskryggar var inte heller attraktiva. Men när vi fick en låda full med mörtar från storkprojektet så blev matlusten helt plötsligt mycket stor. Mörtarna är inte stora, men däremot väldigt många och åtgången ökar från dag till dag. Gjusen är därmed på god väg mot ett bättre liv. Idag badade vi den i vår våtvoljär och det verkade vara gillat. Så pass att den tjurade lite när den återinsattes i sin torra voljär. Men snart nog lockade maten och ytterligare mörtar slank ner. Vi håller hoppet levande.

Sedan många år tillbaka ruggar åtskilliga sothöns i bukten vid Spillepeng. Normalt ökar antalet från slutet av juli, kulminerar i september/oktober och avtar därefter successivt. I augusti har vi haft allt ifrån drygt 200 individer upp till över 1000. I modern tid har arten aldrig saknats under denna månad. Men i år verkar detta att ske. Hittills har vi nämligen inte noterat en enda individ! Vad detta beror på vet vi inte. Att arten skulle ha minskat allvarligt tror vi inte på. Kanske handlar det om en kollaps av den födoresurs som arten föredrar? Eller om en dålig och försenad häckningssäsong? Det vi vet är att det inte setts en enda sothöna t.o.m. den 26 augusti 2015. Förra året fanns långt över 100 individer vid detta datum. Vi får se vad som sker – det finns fem augustidagar kvar.

Hussyrsan är en värmeälskande syrsa som kommit till Sverige söderifrån. På Spillepeng hörs den trevliga sången ofta och den senaste veckan har en individ suttit bakom vår frys i vårt grovkök. Där var den väl dold och omöjlig att fotografera. Men så förirrade sig syrsan ner i vår djupa vask och då kom kameran fram. Efter följande räddningsaktion hörs den återigen från sin dolda position. Vi kan också meddela att fiskgjusen är på bättringsvägen. Den äter bra, dock ogärna på eget initiativ än så länge. Matning via peang – så vill den ha det. Men snart nog bör den vara självgående. Vi tackar Carlssons fisk, hodda 7 i Malmö för 12 kilo fiskrens.

Speleman räddades ur vasken.

Under lördagen fick vi in en svag och utsvulten ung fiskgjuse. Den upptäcktes vid Öresundsbrons landfäste och hade enligt uppgift suttit still på en sten sedan fredagen. Vår man i söder ryckte ut och tog hand om den då redan infångade gjusen. Nu sitter den hos oss och vi hoppas att vi kan få den stark och pigg innan sista tåget till Afrika har gått. Fiskgjusar tillhör inte våra vardagspatienter – tidigare erfarenhet inskränker sig till en ungfågel med benbrott 2011. Den kom aldrig till Afrika. Men vi hyser hopp om den nu aktuella – inte minst genom de sillar som vår man i öster förser oss med.

I början av augusti börjar sparvhökarna normalt att röra på sig och det brukar inte dröja länge innan den första råkar ut för problem. Även i år höll de tidtabellen och redan har vi haft två fall med sparvhökar inblandade. Fönsterolyckor är kanske det vanligaste olycksödet, men inte långt därefter kommer sparvhökarnas förmåga att bli instängda i byggnader och andra konstruktioner. Årets två första fall handlar om ett av varje av dessa orsaker. Den instängda höken kunde släppas fri omedelbart medan den fönsterkraschade får vila ut hos oss några dagar. Fler av varje sort lär komma under hösten.