Efter att fiskgjusen släpptes stod vi bra rustade inför nästa mörtälskare. Och den kom idag i form av en nödlandad storskarv från Bara. Det var en oskadad men tämligen mager ungfågel som hittats i en häck. Väl inne i voljären tog det ungefär tio sekunder innan den upptäckte fiskarna i vattenbadet och sen slank alla tio mörtarna a cirka 20 gram ner på mindre än en minut. Det innebar att skarven tillfälligt ökade i vikt från cirka 1200 till 1400 gram. Proportionellt är det lika med att en människa på 60 kilo skulle sätta i sig 10 kilo mat på en minut!
Vi kan också berätta att “vår” fiskgjuse sågs i området idag. Åtminstone såg vi en ringmärkt ungfågel som flög utan anmärkning.

Vi gjorde 57 insatser under månaden vilket var tre fler än förra året. Som vanligt i augusti tog duvorna över som vanligaste ärendet och totalt hanterade vi 22 sådana. Fiskmåsarna är normalt klara med sina häckningar så här års men i tio fall handlade det ändå om dessa. Bland ovanligare fåglar märks framförallt den fiskgjuse som vi tidigare berättat om. Den kom in den 15:e september och efter rejält frossande på mörtar var den färdig för frisläppande den 3 september. Det kändes mycket bra att se den ta några rejäla rundor i bukten. En normal höst får vi in omkring fem sparvhökar. Men i år fick vi in hela sex sådana redan i augusti och samtliga var årsungar. Kanske betyder detta att sparvhökarna haft ett bra häckningsår? Slutligen kan nämnas en gök och en ormvråk med positiv utgång samt en hornuggla och en brun kärrhök med negativ utgång. Även här handlade det uteslutande om årsungar. Det är ju de som lättast råkar illa ut.

Fiskgjusar gör tydligen detta. Den vi har i vård tröttnade på sill och matvägrade allt mer. Rödspättehuvud och torskryggar var inte heller attraktiva. Men när vi fick en låda full med mörtar från storkprojektet så blev matlusten helt plötsligt mycket stor. Mörtarna är inte stora, men däremot väldigt många och åtgången ökar från dag till dag. Gjusen är därmed på god väg mot ett bättre liv. Idag badade vi den i vår våtvoljär och det verkade vara gillat. Så pass att den tjurade lite när den återinsattes i sin torra voljär. Men snart nog lockade maten och ytterligare mörtar slank ner. Vi håller hoppet levande.

Sedan många år tillbaka ruggar åtskilliga sothöns i bukten vid Spillepeng. Normalt ökar antalet från slutet av juli, kulminerar i september/oktober och avtar därefter successivt. I augusti har vi haft allt ifrån drygt 200 individer upp till över 1000. I modern tid har arten aldrig saknats under denna månad. Men i år verkar detta att ske. Hittills har vi nämligen inte noterat en enda individ! Vad detta beror på vet vi inte. Att arten skulle ha minskat allvarligt tror vi inte på. Kanske handlar det om en kollaps av den födoresurs som arten föredrar? Eller om en dålig och försenad häckningssäsong? Det vi vet är att det inte setts en enda sothöna t.o.m. den 26 augusti 2015. Förra året fanns långt över 100 individer vid detta datum. Vi får se vad som sker – det finns fem augustidagar kvar.

Hussyrsan är en värmeälskande syrsa som kommit till Sverige söderifrån. På Spillepeng hörs den trevliga sången ofta och den senaste veckan har en individ suttit bakom vår frys i vårt grovkök. Där var den väl dold och omöjlig att fotografera. Men så förirrade sig syrsan ner i vår djupa vask och då kom kameran fram. Efter följande räddningsaktion hörs den återigen från sin dolda position. Vi kan också meddela att fiskgjusen är på bättringsvägen. Den äter bra, dock ogärna på eget initiativ än så länge. Matning via peang – så vill den ha det. Men snart nog bör den vara självgående. Vi tackar Carlssons fisk, hodda 7 i Malmö för 12 kilo fiskrens.

Speleman räddades ur vasken.