Vi fick ett larm om en knölsvan med sex ungar på E6 vid trafikplats Petersborg, södra Malmö. Killarna som slog larm stannade på platsen tills vi kom och de hade också larmat såväl Polis som Radio Malmöhus. Några poliser dök dock inte upp varför vi tog saken i egna händer. Ungarna var små, kanske en vecka gamla, och fångades in av killarna medan vi tog hand om den ganska tuffa svanhannen. Varifrån familjen kom är okänt, men det ligger några dagvattendammar i området och kanske var det därifrån de vandrat. Svanar häckar ibland i allt för små dammar och tvingas då att vandra till lämpligare vatten när ungarna väl kläckts. I detta fallet hade familjen dock gett sig in på en hart när hopplös vandring. Eftersom ett återsläpp till en av dammarna inte ansågs meningsfull valde vi att hjälpa hannen med ungarna ner till Öresund. Var honan blivit av är okänt.

Platsen där svanarna anträffades:

Under lördagen släppte vi 13, fem veckor gamla, gräsandsungar i Segeå. Ungarna kom från två kullar födda på stängda innergårdar i Malmö – en i Hansahuset i centrala staden och en från ett nybygge ute vid Hyllie. I båda fallen var honorna inte möjliga att fånga. Den del av Segeå där vi släpper ungarna är optimal för arten och erfarenheterna från tidigare år är bara goda. Det finns alltså gott hopp om fortsatt liv på egen hand för de tretton ungarna. Nästa helg släpps ytterligare 15 ungar.

Visst är fiskmåsungarna söta – åtminstone den första veckan! Och vi gläds över att så många engagerar sig för dessa små liv. Men vi måste ge standardrådet när det gäller fågelungar. Låt dem vara! Vi är nu inne i den period då väldigt många ringer till oss om fiskmåsungar och vi tvingas då att tjata vårt mantra – låt dem vara. Det som kan göras är att flytta ungen eller ungarna en kortare sträcka, t.ex. in på en innergård. Men flytten får inte vara längre än att ungarna och föräldrarna kan höra varandra. Det ska till extraordinära skäl för att vi ska ta in en fiskmåsunge – t.ex. att föräldrarna blivit påkörda eller att kontakten mellan dem brutits av någon anledning. Just nu har drygt 40 samtal om fiskmåsungar genererat två omhändertagande.

Vädret lämnar vi därhän. Det är diskuterat på så många andra ställen. Däremot kan vi berätta om allt för många trista öden under månaden.
Vi hanterade 36 fall under maj. Hela elva av dessa handlade om gräsänder, oftast med ungar inblandade. Här har utgången som regel varit positiv. Men för en spillkråka från Sjöbo, en gök från Lomma (fönster), en blå kärrhök från Esarp (möjligen skadskjuten) och en glada från Hyltarp gick det sämre. Gladan hade en svullen handled och avlivades efter att röntgen på Djursjukhuset i Malmö visat på brutna småben. Att vi lyckades befria den från ett 40-tal fästingar innebar alltså bara tillfällig lindring. Vi slutar med något positivt. Årets första fall med tornseglare slutade lyckligt. Den hade kommit in på en vind i Arlöv och kunde fiskas upp med en håv ur det låsta vindsutrymmet. Nu flyger den igen.

Vi nådde 100-strecket några dagar tidigare i år än under fjoråret. Och det blev en gök som trängde sig in mellan duvor, fiskmåsar och gräsänder. Göken ifråga var en hanne född 2014 och den hade flugit emot ett fönster i Lomma. Eftersom det inte fanns några synliga skador hoppades vi att vila skulle hjälpa. Men ack nej, efter några timmar fann vi den död. Det var ju ett mycket trist öde. Göken kläcktes alltså 2014, förmodligen någonstans i Sverige. Den klarade den farofyllda höstflyttningen och sin första vinter i djupaste Afrika. Göken klarade också sin första vårflyttning till Sverige och anlände sannolikt för få dagar sen. Och allt detta bara för att sluta sitt liv mot ett fönster i Lomma strax efter sin ankomst.