Den 16:e mars fick vi ett larm om en uggla som hängde upp och ner i ett träd i Limhamn. Väl framme fann vi till vår förvåning att det var en hökuggla. Sådana har inte setts i Skåne sedan april 2013! Hökugglan såg matt ut och hade säkert mått bra av en veckas logi på Spillepeng, inkluderande mat och vatten. Men trots sin förmodade svaghet valde ugglan att flyga bort från håven och sätta sig högt upp i ett annat träd. Där var den oåtkomlig. Hökugglan hade setts i området redan dagen innan och idag ligger den förmodligen död i en trädgård någonstans i kvarteret. Hela mars har för övrigt mest handlat om negativa fall – vingbrott, trafikoffer och annat trist.

Nu har de egentliga vintermånaderna passerat och detta utan att det varit någon vinter. För vår och fåglarnas del har detta varit positivt, åtminstone när det gäller skadade eller utsatta individer. Februari bjöd på tolv fall – två fler än januari – vilket är under genomsnitten för dessa månader. Märkligast under februari var absolut rapphönan som hittades vingskadad nära Värnhemstorget i Malmö, alltså inne i själva staden. Förmodligen hade någon människa fixat transporten. Men varför i så fall? Om föregående månader varit lugna så har mars börjat mer hektiskt med fem fall på två dagar. Två av dessa handlade om gräsänder och det indikerar att deras tid är inne. Nu ska det letas boplatser och då ska det vandras längs vägar och gator. Följden blir bland annat ett antal trafikolyckor.

Det var inte helt oväntat att det blev så kallade stadsduvor (viltlevande tamduvor) som var först ut. Under årens lopp har vi träffat på ungar av dessa härdiga duvor under årets alla månader. Och att denna milda vinter både inspirerat till häckningar och tryggat ungarnas uppfödning är ju inte så konstigt. Dessa två hittades i samband med en vindsröjning i centrala Malmö och efter denna röjning fanns inget bo att sätta tillbaka dem i. Få fågelungar är så försigkomna som stadsduvor – de äter själv från tidig ålder och sköter sig i stort sett själv. Vi behöver bara servera mat och vatten.

Årets första fågelungar blev stadsduveungar.

Februari månad har hittills varit mycket händelsefattig och de få ärenden vi haft har med få undantag handlat om rena avlivningsfall. Dock har vi en ormvråk inne som vi har visst hopp om. Trots den mycket milda vintern har de allra tidigaste vårfåglarna också dröjt. Visserligen ökade gravänderna från ett dussintal till uppemot femtio under veckan som gick, men för övrigt har buktens fågelliv sett ut som under en typisk decembermånad – numera inkluderande ett antal storspovar. Men inom kort förväntas strandskator och tofsvipor att flöda in. Två av de förra fanns på plats idag och några vipor har setts under veckan. Vi står på tröskeln till skönare tider!

Ormvråken blir undersökt.

Gravänder

Milda vintermånader innebär normalt att det inte kommer så många larm om skadade fåglar. Så var det också under den nu gångna och mycket milda januari. Vi hanterade bara tio fåglar och av dessa var fyra ormvråkar – samtliga trafikskadade. Mest oväntad var nog morkullan som hittades inne i en fastighet i Malmö den 27:e. Morkullor är förvisso inte särskilt ovanliga under milda vintrar, men de brukar hamna i stadsmiljöer i samband med kallväderlägen. Så var det inte denna gång. Morkullan släpptes på Spillepeng samma dag. Månadens sista utryckning gjordes den 31:e. Det handlade om en knölsvan med ett fiskedrag i halsen. Den var blodig och illa däran. Tyvärr lyckades vi inte få tag i den så det fick bli ett jobb för Malmös skyddsjägare istället. Efter omständigheterna den bästa lösningen.