Kattuggleungar i Lunds parker i mars månad har vi varit med om förut och idag var det dags igen. Denna gång handlade det om St Lars och om en unge som landat illa i ett grenrikt tunt träd. Den kom liksom inte ur grenfällan själv. Efter kontroll av ungens hälsa och fysik valde vi att sätta tillbaka den i samma område fram emot kvällen. Och ett par timmar senare hördes såväl ungar som föräldrar i området. Det lilla hålet vi satte ungen i var också tomt. Allt verkade vara frid och fröjd.

Idag hanterade vi två fåglar, båda med brutna vingar. Och om man ska göra skillnad på fåglar så handlade det om två arter med helt olika status. Den första var en så kallad stadsduva – en fågel som ligger långt ner på listan över skyddsvärda arter. Den andra ligger däremot mycket högt på denna lista. Fågel nummer två var nämligen en pilgrimsfalk. Vad som hänt duvan är okänt men för pilgrimsfalken är olycksorsaken känd – den slogs ner av ett vindkraftverk utanför Svedala. Båda två tvingades vi att avliva och därmed fortsatte den negativa trend som vi just nu är inne i. Vi ser fram emot en vändning. Fotot visar den unga pilgrimsfalken från den oskadade sidan.

Den 16:e mars fick vi ett larm om en uggla som hängde upp och ner i ett träd i Limhamn. Väl framme fann vi till vår förvåning att det var en hökuggla. Sådana har inte setts i Skåne sedan april 2013! Hökugglan såg matt ut och hade säkert mått bra av en veckas logi på Spillepeng, inkluderande mat och vatten. Men trots sin förmodade svaghet valde ugglan att flyga bort från håven och sätta sig högt upp i ett annat träd. Där var den oåtkomlig. Hökugglan hade setts i området redan dagen innan och idag ligger den förmodligen död i en trädgård någonstans i kvarteret. Hela mars har för övrigt mest handlat om negativa fall – vingbrott, trafikoffer och annat trist.

Nu har de egentliga vintermånaderna passerat och detta utan att det varit någon vinter. För vår och fåglarnas del har detta varit positivt, åtminstone när det gäller skadade eller utsatta individer. Februari bjöd på tolv fall – två fler än januari – vilket är under genomsnitten för dessa månader. Märkligast under februari var absolut rapphönan som hittades vingskadad nära Värnhemstorget i Malmö, alltså inne i själva staden. Förmodligen hade någon människa fixat transporten. Men varför i så fall? Om föregående månader varit lugna så har mars börjat mer hektiskt med fem fall på två dagar. Två av dessa handlade om gräsänder och det indikerar att deras tid är inne. Nu ska det letas boplatser och då ska det vandras längs vägar och gator. Följden blir bland annat ett antal trafikolyckor.

Det var inte helt oväntat att det blev så kallade stadsduvor (viltlevande tamduvor) som var först ut. Under årens lopp har vi träffat på ungar av dessa härdiga duvor under årets alla månader. Och att denna milda vinter både inspirerat till häckningar och tryggat ungarnas uppfödning är ju inte så konstigt. Dessa två hittades i samband med en vindsröjning i centrala Malmö och efter denna röjning fanns inget bo att sätta tillbaka dem i. Få fågelungar är så försigkomna som stadsduvor – de äter själv från tidig ålder och sköter sig i stort sett själv. Vi behöver bara servera mat och vatten.

Årets första fågelungar blev stadsduveungar.