Onsdag 26 februari, klockan 17: Vi blev kallade till Ön i Limhamn. En knölsvan hade fastnat mellan några stenar i strandvallen längst ut mot Öresund. Och visst satt den fast. Hårt fast. Det var slipprigt och vått därnere och svanen, blott synlig till hälften, verkade ha sina kroppsdelar lite huller som buller. Det var en röra med svandelar och milt våld krävdes. Det blöta paketet vi fick upp levde förvisso – men inte mycket mer. Utmattad var bara förnamnet. När den lämnades i en höbädd inför natten kändes utgången oviss. Halsen låg som en fallen fura längs golvet. Torsdag morgon möttes vi av en betydligt tuffare svan och då togs också fotot. Det ska säkert gå bra med denna.