Oktober kom och gick utan att göra några stora avtryck. Vi agerade vid 30 tillfällen och det gällde i huvudsak fall med duvor och kråkfåglar inblandade. Normalt får vi ganska många samtal om morkullor i oktober men i år blev det bara ett fall och dessutom ett lyckat sådant. Det brukar också bli en handfull fall med svanar men i år fick vi nöja oss med tre. Av dessa var två bara nödlandade och kunde släppas fria samma dag som de hämtades. Vi var lyckligt befriade från fall med fågelinfluensa och vi hoppas att hösten fortsätter så. Den sjukdom som florerat är gulknopp hos duvorna och det är nog rätt många som drabbats av denna. Trevligast under månaden var nog vattenrallen som lätt chockad hade tagit skydd bakom ett stuprör mitt i Malmö. Den släpptes i naturlig miljö samma dag.

Månaden inleddes normalt men den senare delen blev mycket händelsefattig. Med ett undantag – duvorna. Nästan alla samtal handlade då om just duvor och spridningen i tid och rum gjorde det hopplöst för oss. Av totalt 119 samtal om duvor blev det tolv insatser varav fem resulterade i lyckligt vårdade individer. Totalt hanterade vi 26 fåglar under månaden vilket är ovanligt få för en septembermånad. Bland lyckade fall märks en av vardera storskarv, sparvhök, tornfalk och så svanen som vi skrev om på Facebook. September blev alltså en månad som inte satte några minnesvärda spår ur rehabsynpunkt. Men i bukten var det mer livat och en art som stack ut var den vita storken. Som mest sågs 21 storkar vid samma tillfälle.

Det blev 58 insatser och omkring 300 telefonsamtal denna månad vilket är en ganska normal dos. Det i särklass vanligaste samtalet gällde duvor i en mängd olika situationer vilket också är normalt för årstiden. Vi hanterade 14 duvor, men det hade alltså kunnat vara väsentligt fler om tid och ork räckt till. En annan vanlig art var tornseglaren och där gäller tolv fall med fem lyckade. Ovanligt många hade vingskador och en unge saknade (!) vingar (se Facebook). De tidigare så talrika måsfallen ebbade ut och under augusti blev det ”bara” 17 fiskmåsar. Sex av dem gick det bra för. En skadskjuten grågås och en misstänkt influensasjuk vitkindad gås var trista fall, medan svanungen som befriades från ett fiskedrag nära ögat är ett trevligare minne.

Juli är alltid vår mest hektiska månad och i år blev det 104 insatser. 60 av dessa handlade om fiskmåsar och 49 av de 60 handlade om skadade ungar. Tyvärr var uppklarningsprocenten som vanligt mycket låg. En av dem som vi lyckades rädda är den som ses på fotona. Den hade hängt på det taggiga balkongräcket i flera timmar när vi hämtade den och den sattes ihop med några andra intagna fiskmåsungar. Lyckligtvis hade taggarna inte skadat några vitala delar och ungen kunde släppas fri efter några veckor. Den har också återkommit flera gånger efter frisläppningen för att få extra skrovmål. Framtiden ser ljus ut!

Övriga insatser gällde mestadels standardfall med vanliga arter, inte minst duvor. Dessa kommer nu att ersätta fiskmåsarna som den vanligaste artgruppen när vår telefon ringer. Vi vet hur det brukar vara under månaderna som följer och vi vet att vi inte kommer att kunna hjälpa alla rapporterade duvor. Det brukar hända för mycket med för många helt enkelt.

Foto: Fiskmåsen vid hämtning…

Juni blev ännu värre än vad vi fruktat. Åtminstone vad gäller skadade fiskmåsar. Av månadens 66 insatser handlade 44 om fiskmåsar och av dessa kunde fem friskförklaras och ytterligare två är under vård. Övriga 37 var alltså för svårt skadade och fick somna in. I början av månaden handlade det mest om äldre fåglar (oftast trafikskadade) medan skadade ungar övervägde mot slutet av månaden. Så brukar det också vara. Tyvärr brukar juli inte vara en bättre fiskmåsmånad.

Positivt under juni var bland annat några lyckade fall med en ung gröngöling i Södra Sandby och en turkduva i en braskamin i Åkarp – och alltså fem lyckade fiskmåsar varav en hämtades efter att ha blivit instängd i ett parkeringsgarage i Malmö.