Trots att vi fick fler fall än någonsin tidigare under en novembermånad så kändes perioden lugn. Totalt handlade det om 23 insatser och det var en ganska god spridning på arterna. Duvorna var återigen den vanligaste gruppen och nu gällde det mest sådana som drabbats av gul knopp. Den åkomman härjar vilt nu – åtminstone i delar av Malmö. Det blev också fyra knölsvanar, samtliga nödlandade och där tre kunde släppas i Öresund direkt efter en biltransport. Morkullorna saknades nästan helt i oktober, men i samband med något kallt dygn i november sattes massorna tydligen i rörelse och två sådana fick hämtas i Malmö innerstad. Båda var felfria – men vilsna! Sista fallet var en ung gråhäger som nödlandat med en öm vinge på en lekplats i Malmö strax före stormen Gorm. Den bör vi kunna släppa inom kort.

Tidigare i höst berättade vi om en ung storskarv som hittades i en häck i Bara. Den satt hos oss ett tag och frossade på småmörtar. Efter en vecka ansåg vi att den var färdig för ett liv på egen hand och därför släpptes den i närheten av en större skarvflock vid Spillepeng. I Öresund borde den känna sig mer hemma än i en häck i Bara. Tyckte vi. Men inlandet drog uppenbarligen. För efter blott sex dagar hittades den död på Röstånga camping – 43 kilometer bort. Enligt återfyndsrapporten syntes inga skador på fågeln. Varför drar en ung skarv från Öresund mot sjöfattiga Söderåsen? Var skarven född i insjömiljö och “längtade” tillbaka? Och varför dog den på campingplatsen? Livet är fullt av frågor!

Det är likadant varje år. Under november och december får vi åtskilliga samtal om skadskjutna gäss och en del av dessa tvingas vi hämta eftersom ansvariga jägare uppenbarligen inte bryr sig.

I höst har en skadskjuten vitkindad gås rapporterats från ett fält utanför Bunkeflostrand (ökänt område) och en gås av okänd art låg i mittrenen på E6 vid Lomma i förra veckan. Båda dessa var av olika skäl omöjliga för oss att hämta. Under måndagen ringde en husägare från Bunkeflostrand (igen!) om en vitkindad som kraschat på hans uterumstak. Denna hämtade vi och den hade typiska hagelskador på höger handpennor. Skadskjuten på grund av för långt skotthåll. Fler fall lär komma under veckorna som följer. Skärp er gåsjägare!

Vi hanterade 37 ärenden under oktober och det var fler än någonsin tidigare under denna månad. I hela 24 av fallen handlade det om duvor, framförallt unga ringduvor. Ringduvan har av allt att döma haft en mycket bra och dessutom lång häckningssäsong i år. Mot slutet av månaden minskade samtalen om duvor dock väsentligt och ändrade samtidigt karaktär. Nu handlade det istället om den trista åkomman “gul knopp”. Av övriga arter märks två gråhägrar och en av vardera knölsvan, fjällvråk, ormvråk, morkulla, jorduggla och som sista fall en hornuggla. Tyvärr var de flesta hopplöst skadade och avlivningsprocenten blev hög. Men hornugglan som kom in den 31:e finns det hopp för. Den hade fastnat med ena vingen i ett kastanjeträd och förlorat en handfull vingpennor. Sådana växer ut igen!

Bakom den kryptiska överskriften döljer sig en individ. Närmare bestämt en ung finsk sparvhökshona. I augusti fick vi hela tio samtal om nödställda sparvhökar och av dessa kom sju in för vård. Det var ovanligt många fall redan i augusti och vi förberedde oss på en säsong med ovanlig många sparvhökar. Men sen blev det lugnare. September bjöd på fyra samtal och två vårdfall. Och hittills i oktober har det bara blivit en – den som överskriften handlar om. Den unga honan var i mycket god kondition när hon brakade in ett fönster i Lomma och hon dog innan vi nådde fram. Det var givetvis mycket trist, men det faktum att hon var ringmärkt, förmodligen som bounge, gör olyckan aningen meningsfullare. Informationen är skickad till Ringmärkningscentralen.