Månaden blev både lugn och jobbig! Lugn på så sätt att vi inte behövde göra så många insatser – faktiskt bara så få som 16 och det är ovanligt för en tidig höstmånad. Men lugnet stördes av alla telefonsamtal om duvor, framförallt sjuka sådana. Vi har nog aldrig upplevt en liknande kanonad av samtal. De kom från alla håll i regionen och från morgon till kväll. Läget blev hopplöst och de flesta duvorna fick sitta kvar där de satt. Framförallt handlade det om sjukdomen gulknopp som härjade våldsamt.
I övrigt handlade fallen bl.a. om en gök, en influensasjuk knölsvan, några morkullor och tre ormvråkar varav vi kunde släppa två fria. Vi fick också in en mycket gammal (21 år) kaja som får sitta kvar hos oss så länge den vill. Den ser dåligt och är nog också lite dement. Men så länge den visar livsvilja får den bo kvar i sitt ”äldreboende”.