Vi hanterade 37 ärenden under oktober och det var fler än någonsin tidigare under denna månad. I hela 24 av fallen handlade det om duvor, framförallt unga ringduvor. Ringduvan har av allt att döma haft en mycket bra och dessutom lång häckningssäsong i år. Mot slutet av månaden minskade samtalen om duvor dock väsentligt och ändrade samtidigt karaktär. Nu handlade det istället om den trista åkomman “gul knopp”. Av övriga arter märks två gråhägrar och en av vardera knölsvan, fjällvråk, ormvråk, morkulla, jorduggla och som sista fall en hornuggla. Tyvärr var de flesta hopplöst skadade och avlivningsprocenten blev hög. Men hornugglan som kom in den 31:e finns det hopp för. Den hade fastnat med ena vingen i ett kastanjeträd och förlorat en handfull vingpennor. Sådana växer ut igen!

Bakom den kryptiska överskriften döljer sig en individ. Närmare bestämt en ung finsk sparvhökshona. I augusti fick vi hela tio samtal om nödställda sparvhökar och av dessa kom sju in för vård. Det var ovanligt många fall redan i augusti och vi förberedde oss på en säsong med ovanlig många sparvhökar. Men sen blev det lugnare. September bjöd på fyra samtal och två vårdfall. Och hittills i oktober har det bara blivit en – den som överskriften handlar om. Den unga honan var i mycket god kondition när hon brakade in ett fönster i Lomma och hon dog innan vi nådde fram. Det var givetvis mycket trist, men det faktum att hon var ringmärkt, förmodligen som bounge, gör olyckan aningen meningsfullare. Informationen är skickad till Ringmärkningscentralen.

Under 2014 hanterade vi 399 fall och det var fler än någonsin tidigare. Det kändes också som alldeles tillräckligt! I år passerade vi detta antal redan idag, den 19 oktober och den 292:a dagen detta år. Hur resterande 73 dagar ska gestalta sig återstår at se. Det 400:e fallet var en gräsand som det ringdes om redan igår, men där utryckningen blev förgäves. Idag ringdes det igen och nu fick vi tag i anden – en ung hanne. Något egentligt fel kan vi inte finna, men den är mycket mager. Vi får se vad lite ordentlig mat kan resultera i. Under dagen hann vi också med insats nummer 401, 402 och 403!

Ibland blir vi uppringda om döda fåglar men dessa gör vi sällan något åt. Men ett samtal under fredagen var extra intressant. Det gällde en nyligen död, förmodligen trafikdödad, havssula (!) på E22 vid Segekarusellen i Malmö. Havssulor är inte kända som frekventa trafikoffer, men rapportören var i högsta grad trovärdig. Och visst var det en havssula som vi lyckades hämta från mittrenen på motorvägen under tidig och trafikgles lördagsmorgon. Därtill en årsung sådan. Varför sulan hamnat på motorvägen och hur olyckan gått till är en fullständig gåta. Det har inte varit vindar från rätt sektor under senare tid och fynden från övriga Skåne har varit få. Sulan var tämligen färsk och olyckan tros ha hänt under onsdagen den 7 oktober. Den kommer nu att erbjudas till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm.

Ringduvorna måste ha haft en bra sensommarsäsong! Under september har arten dominerat stort bland vårdfallen och för det mesta har det handlat om fönsterkraschade ungduvor. Vi hanterade 53 fall under månaden och i hela 32 av fallen handlade det om just duvor. Bland alla ringduvorna smög sig en och annan stadsduva samt två turkduvor in. Givetvis har vi inte kunnat rädda alla, men överraskande många har kunnat släppas fria igen, bland annat den ena turkduvan. Bland övriga arter kan nämnas storskarv, stenfalk och en sen tornseglarunge – alla lyckade. Sämre gick det däremot för en av vardera gråhäger, brun kärrhök, lärkfalk samt tyvärr också för rördrommen som vi skrev om tidigare.