Månaden var relativt lugn och antalet insatser slutade på 22. En karaktärsart för hösten är morkullan och det blev tre sådana under november. Positivt var att vi kunde släppa alla tre fria efter omvårdnad. Bland andra lyckade insatser märks en knipa, en vattenrall och en ringduva. Det tristaste fallet under månaden handlade om en pilgrimsfalk som hittades i Slottsparken. Den var mycket mager, men vi hyste förhoppning om att klara den ändå. Men ack nej, det gick inte och nu är den i Uppsala för analys hos SVA. Det blev ovanligt många fiskmåsar för att vara under sen höst, nämligen fem stycken och alla var svårt ving- eller benskadade. Under månadens sista dagar noterade vi att influensan åter är på gång och det lär vi få se mer av under december. Vi kan också nämna att de två ungsvanarna som hämtades i Malmö i slutet av oktober kunde släppas fria i Öresund i början av november. De sågs därefter under hela månaden och verkar må bra.

Månaden var tämligen normal med i genomsnitt ett uppdrag per dag, alltså totalt 31. Några fenomen dominerade verksamheten och ett var vinddrivna havsfåglar under de blåsiga dagarna. Det resulterade i fyra sillgrisslor och en av vardera havssula och ejder. Alla utom en sillgrissla kunde släppas tillbaka till havet. Ett annat tidstypiskt fenomen i oktober är fönsterkraschade fåglar och sådana fick vi väldigt många samtal om. Morkullan är en art som ofta drabbas och av sex hämtade kunde fel släppas fria. Bland de mindre ”fönsterfåglarna” märktes bl.a. svartmes, stjärtmes, ringtrast och större hackspett, men av dessa var det bara svartmesen som klarade sig. Ringtrasten som dog var intressant för Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm och den finns nu hos dem. Duvorna höll på månaden ut men under avmattning de sista dagarna.

Det blev en månad som dominerades av samtal om duvor och de blev så många att vi till slut kände oss tvungna att säga nej till de allra flesta uppdragen där duvor var inblandade. Trist givetvis, men vi behöver ju själva överleva för att kunna fortsätta! Högsäsongen för duvorna inträder dessutom precis när högsäsongen för fiskmåsarna är över – alltså ingen rast och vila på sådär sex månader om vi skulle ta allt. Men det blev ändå nio duvor varav tre ringduvor kunde släppas fria igen. Flera andra duvor var redan döda när vi kom fram och där ser vi en anledning till att ibland avstå körningar. För övrigt kan nämnas tre tornfalkar (varav två klarade sig), två tornseglare (en klarad) samt en fönsterkraschad större hackspett (som också klarade sig). Sämre gick det för en gök och en sparvhök – båda fönsterkraschade. Totalt blev det 32 insatser vilket är under medel för månaden.

Augusti blev ovanligt händelsefattig. Väldigt mycket handlade om duvor och därefter om måsfåglar. Under en period i samband med ovädret Hans blev det också elva fall med tornseglare. Den arten mådde inte bra under den aktuella veckan. Duvorna är ett kapitel för sig. Deras ungproduktion toppar under sensommaren och då händer det väldigt mycket och på väldigt många platser. Dessutom från morgon till kväll. Vi gör vad vi kan men tvingas att prioritera ganska friskt. Av drygt 120 samtal om duvor (från hela Skåne) blev det 18 insatser. Av lite mer udda arter kan nämnas tre nödlandade storskarvar och en rörhöna som nog också nödlandat. Dessa fyra kunde släppas fria antingen samma dag eller några dagar senare.

Juli är normalt årets mest intensiva månad och så blev det i år också. Men antalet insatser stannade på 87 vilket är något färre än tidigare år. Fiskmåsarna – både unga och gamla – dominerade stort med totalt 42 fall. Av dem kunde vi släppa nio fria efter vård. Fallen med fiskmåsar ebbar alltid ut i slutet av juli, men då börjar istället duvorna ”att ringa”. Men som vanligt tvingas vi av olika orsaker att säga nej till många fall med duvor inblandade.

En mycket trevlig sak under månaden var att vi kunde släppa fiskmåsungen som hade fastnat i den förfärliga kinesiska klisterfällan. Bland andra lyckade fall kan nämnas fyra duvor, tre tornseglare och en kattuggla. Kattugglan hittades på Malmö central och hade blivit påkörd av ett tåg och sedan rest med detta tåg till Malmö. Ingen visste alltså varifrån ugglan kom och därför fick vi släppa den i annan lämplig miljö efter vården. Mindre trevligt var att vi tvingades avliva en fluglarvsangripen havsörn och att en kentsk tärna dog av fågelinfluensa. Ytterligare två omhändertagna fåglar – båda gråtrutar – var influensadrabbade. Men någon stor epidemi verkar det inte vara tal om.

Den halvnakna kajan som vi fick in i juni har blivit mycket bättre och nu är nästan hela kroppen fjäderbeklädd. Det är bara huvudet som ännu saknar fjädrar. Men den fungerar bra i fångenskap och får sitta så länge det behövs.