Onsdag 26 februari, klockan 17: Vi blev kallade till Ön i Limhamn. En knölsvan hade fastnat mellan några stenar i strandvallen längst ut mot Öresund. Och visst satt den fast. Hårt fast. Det var slipprigt och vått därnere och svanen, blott synlig till hälften, verkade ha sina kroppsdelar lite huller som buller. Det var en röra med svandelar och milt våld krävdes. Det blöta paketet vi fick upp levde förvisso – men inte mycket mer. Utmattad var bara förnamnet. När den lämnades i en höbädd inför natten kändes utgången oviss. Halsen låg som en fallen fura längs golvet. Torsdag morgon möttes vi av en betydligt tuffare svan och då togs också fotot. Det ska säkert gå bra med denna.

Underbart milt och få samtal om skadade fåglar. Men idag kom det en ung stadsduva från Rosengård i Malmö. Några barn hade ”lekt” med duvungen och andra barn hade tagit den ifrån dem. De senare barnen ringde oss. Barn som tänker rätt och engagerar sig ska tas på allvar och därför får duvungen mogna färdigt hos oss. Det var liksom inte läge att låta den stanna kvar i fyndområdet.

Än en gång fascineras vi över stadsduvornas förmågor. Denna unge är kläckt omkring 1 februari och ägget varur den kläcktes lades omkring 15 januari. Då var vi i inledningsfasen till detta års korta vinterperiod. Starkt jobbat av duvföräldrarna!

Kattugglan av den vackra röda fasen som vi fick in igår somnade under natten. Den visade sig ha stora gulfärgade utväxter i svalget som förmodligen hindrat den från att äta. Liknande utväxter har vi sett på kattugglor förr och även på den berguv som i höstas skickades till SVA för analys. Slutomdömet om denna blev ”Inflammatorisk process i mun- och näshåla med uttorkning som följd”. Tyvärr kommer sådana individer under vård först när processen är långt framskriden.

Kattuggla

Måndagen var nog årets hittills skönaste och varmaste dag. Det var därför inte oväntat att de första gravänderna, sex stycken, hade anlänt till bukten. Visserligen har enstaka setts tidigare i vinter, men nu verkar inflödet ha börjat på allvar. Några sånglärkor hördes också. Däremot sågs inga vadare förutom dussintalet övervintrande storspovar. På vårdsidan var det tristare. Två fall, båda blodigt vingskadade fiskmåsar, fick tyvärr avlivas.

Gravand. Foto: Anders Åkesson

Januari inleddes med milt väder och få larm om skadade fåglar. I och med kylan i slutet av månaden fick vi däremot en del ärenden. Tyvärr mest av det trista slaget – bland annat en blind ormvråk och en morkulla med sargat högeröga. Totalt hanterade vi 17 fall under januari.

Februari inleddes positivt. Det gällde en koltrasthona som kommit in i ett trapphus. På sedvanligt manér för fåglar som kommit in i lokaler hade hon sökt sig högst upp – i detta fall till åttonde våningen. Där var hon lätt att fånga. Sen återstod bara att släppa henne utanför huset.

Koltrasthonan efter frisläppandet.