Ringduva (Turkduva)

Duvor, inte minst ringduvorna, bygger notoriskt dåliga bon. Därför är det inte ovanligt att ungarna faller till marken – ofta i samband med regn eller blåst. Är ungarna väl utvecklade (marginellt duniga) matas de flesta även på marken. Låt dessa sitta om miljön tillåter det. Är ungarna mindre (yngre) är de i princip dödsdömda på marken. Första åtgärd bör vara att försöka återsätta ungen i boet. Går inte detta bör vi kontaktas och vi avgör då från fall till fall hur problemet ska lösas.

Duvungar. Fr.v. ringduva, turkduva och stadsduva.
Foto: Kenneth Bengtsson.

Tyvärr är antalet duvungar i nöd under vissa perioder (ffa sensomrar och tidiga höstar) så många att vi inte klarar av att hjälpa alla. Går det illa för duvungen får vi trösta oss med att det oftast handlar om normal ungdödlighet. Dödligheten bland fågelungar är tämligen hög men hos flertalet arter avlider ungarna utan att människan märker det.

Stadsduva

Stadsduvor kan ha ungar under årets samtliga månader. De lägger alltid sina bon i eller på byggnader eller andra konstruktioner – ofta på balkonger, aldrig i träd. Stadsduvorna är en tamform av den vilda klippduvan som finns i öde och vilda bygder i framförallt Sydeuropa. Denna tamform har delvis återförvildats och anpassat sig väl till stadsmiljöer. De klarar sig också utmärkt utan mänsklig hjälp. Stadsmiljön innebär förvisso både för- och nackdelar, men fördelarna överväger.

Vi har som huvudprincip att låta stadsduvorna klara sig helt på egen hand.

Tillbaka till listan Råd om fågelungar utifrån arttillhörighet