Årets sista månad präglades av negativa fall. Vi har nog aldrig förr haft en månad med bara en lyckad insats och hela 30 negativa! Mycket av detta beror på fågelinfluensa bland framförallt vitkindade gäss. Det blev 18 sådana under månaden och åtskilliga fler samtal om sådana runt om i landskapet. Årets sista insats blev också en av de allra tristaste. Det handlade om en ung pilgrimsfalk med tydliga symptom på influensan. Den dog efter några timmar och kommer att skickas till SVA.
Vilken var då vår lyckade insats under december? Jo en på en cykelbana nödlandad smådopping som kunde släppas fri i Öresund dagen efter.
Totalt blev det 475 insatser omfattande 495 individer under 2022. Det är betydligt färre än under föregående år och förklaringen till det är nog att vi slapp sjukdomsutbrott i Malmös parker samt att vi inte körde på alla duvlarm under höstens gulknoppsutbrott.

Det blev en tämligen normal novembermånad med 26 insatser. Men insatserna kunde ha varit betydligt fler om vi hade kört på alla larm om sjuka duvor. Men läget var hopplöst och vi tog bara in fönsterkraschade duvor. Av fyra sådana klarade vi två. Morkullorna var ganska frekventa och sex sådana hämtades. Tre kunde släppas fria igen. Sämre gick det för månadens rovfåglar – en av vardera ormvråk, sparvhök och tornfalk. De två första dog strax efteråt och tornfalken hade en allvarlig vingskada. Däremot gick det bra för hornugglan som fastnat i taggtråd – den är nu ute och flyger igen. Och så verkar influensan vara på gång igen. En vitkindad gås med typiska symptom hämtades i Oxie.

Månaden blev både lugn och jobbig! Lugn på så sätt att vi inte behövde göra så många insatser – faktiskt bara så få som 16 och det är ovanligt för en tidig höstmånad. Men lugnet stördes av alla telefonsamtal om duvor, framförallt sjuka sådana. Vi har nog aldrig upplevt en liknande kanonad av samtal. De kom från alla håll i regionen och från morgon till kväll. Läget blev hopplöst och de flesta duvorna fick sitta kvar där de satt. Framförallt handlade det om sjukdomen gulknopp som härjade våldsamt.
I övrigt handlade fallen bl.a. om en gök, en influensasjuk knölsvan, några morkullor och tre ormvråkar varav vi kunde släppa två fria. Vi fick också in en mycket gammal (21 år) kaja som får sitta kvar hos oss så länge den vill. Den ser dåligt och är nog också lite dement. Men så länge den visar livsvilja får den bo kvar i sitt ”äldreboende”.

Med ett undantag blev det en mycket lugn månad och antalet insatser stannade på 30. Undantaget var duvorna som vi fick allt för många samtal om för att klara trycket. Larmen kom från hela regionen och det handlade om 5-10 samtal varje dag under månaden. Det är förvisso typiskt för årstiden och det beror på att duvorna förökar sig friskt under sensommar och höst. Många av dessa ungar råkar då ut för diverse skador – både naturliga och vållade via människan. Men för att kunna överleva själva var vi tvungna att nöja oss med rådgivning i de flesta fallen där duvor var inblandade. Men det blev ändå 13 omhändertagna duvor varav fyra kunde släppas fria igen. Bland övriga fall värda att nämnas märks en ljus ormvråk som vårdades framgångsrikt och en pärluggla som dog strax efter att vi hämtat den.

Månaden blev förhållandevis lugn och nästan helt utan udda insatser. Det mesta handlade som vanligt i augusti om duvor. Det är deras högsäsong nu och det händer allt för mycket med allt för många och på allt för många platser för att vi ska kunna hjälpa alla. Det blir därför många samtal som bara handlar om rådgivning. Av de 55 insatser vi gjorde handlade dock 16 om just duvor. Fyra av dem kunde vårdas positivt. Samtalen om fiskmåsar ebbar normalt ut när vi är inne i augusti och så blev det i år också. Dock blev det 16 insatser med fiskmåsar och av dessa kunde fem släppas fria igen. Udda arter uteblev alltså nästan helt och de enda som kan nämnas är en av vardera bivråk, törnskata och ljungpipare. Dessa var dock bortom all räddning och belastar därför vårt negativa konto. Vi kan också nämna två sparvhökar varav den ena vårdades positivt.