Så var årets första månad till ända. Normalt har vi 15-25 uppdrag under en januarimånad och som mest hade vi tidigare 30 (2016). I år blev det 39 uppdrag och det är mer än vad vi hade under hela januari och februari 2020. En art som bidrog starkt till detta, och på ett trist sätt, var vitkindad gås. Det grasserar ju fågelinfluensa i flockarna och vi hämtade nio sådana under månaden. För att minska risken för spridning blev det också nio avlivningar. Knölsvanarna sattes i rörelse under vinterperioden sist i januari och det blev fem fall med svanar inblandade. Tre slutade lyckligt. Trevliga inslag var lyckade fall med tornfalk, ormvråk, smådopping och kungsfiskare.

December blev lugn men också mycket trist. De flesta fallen var negativa och bland annat handlade det om fågelinfluensasjuka fåglar, främst vitkindade gäss. Allra tristast var pilgrimsfalken som kom in under årets slutskede. Den var i gott skick rent kroppsligt men dog hos oss första natten. Möjligen var även den influensasjuk.

Under hela 2020 agerade vi i 592 fall vilket var 20 färre än 2019. Vår uppklarningsprocent blev låg i år och slutade på 30 %. Det låga talet beror på att vi hämtar väldigt många mycket svårt skadade individer. Antalet bokförda telefonsamtal till oss blev 3001 vilket är högst någonsin. Det ger i snitt 8,2 samtal per dag. Snittet för insatser per dag var 1,4.

Efter en mycket lugn oktober blev november förhållandevis händelserik. De 38 insatser vi gjorde var fler än under tidigare novembermånader. Fallen dominerades tyvärr av negativa fall såsom skjutna eller sjuka gäss, fönsterkraschade morkullor och gulknoppsjuka ringduvor. Vid månadens slut blev vi också varse att fågelinfluensan nått skånska fåglar. Ett bekräftat fall var den pilgrimsfalk som hittades i Lund, men även en duvhök och någon av de tre ormvråkarna vi hanterade kan ha varit smittade. Bland positiva fall märks nödlandade fåglar – en bläsand och en sillgrissla. Båda dessa är släppta. Vi minns också den fönsterkraschade sparvhöken som återhämtade sig snabbt och kunde släppas samma dag. Denna sparvhök var en gammal bekant och ringen den bar hade vi själv satt på. Detta skedde i samband med att vi hämtade den i en lagerlokal hösten 2019.

Det blev en månad som dominerades av samtal om duvor. Ringduvorna var också vår vanligaste patient under denna månad. Tyvärr var flertalet av dem antingen svårt skadade eller sjuka i gulknopp. Bland trevligare uppgifter kan nämnas två lyckade fall med knölsvan, två med morkulla och en fönsterkraschad större hackspett som kvicknade till. En ovanlig vårdart är den gråsparv som vi har inne och som nog får stanna ett bra tag. Den hade brännskadade vingfjädrar som måste ersättas med nya. Månaden avslutades trist genom en skadskjuten, men ännu levande vitkindad gås – hagel hittades i bröstmuskeln. Många gåsjägare skjuter tyvärr på för långa håll.

Denna månad gick i duvornas tecken och framförallt gällde det ringduvor, främst unga sådana. Förra året hade vi ett massivt utbrott av sjukdomen gulknopp men av detta såg vi inget i år. Men ringduvorna måste ha haft en mycket bra häckningssäsong i år och mängder med ungar har fallit ner, krockat med fönster eller nödlandat på balkonger. Andra har blivit sargade av skator eller katter. Till sist blev det för mycket för oss – vi varken orkade eller hann med att ta hand om alla olycksoffer. Under månaden bokförde vi 145 samtal som handlade om duvor. Av dessa ledde 32 till någon form av agerande och 13 av dem kunde släppas fria igen. Bland andra arter märks två skadskjutna grågäss, en vingskadad tornfalk och en nattskärra som kraschat mot ett fönster. Samtliga av dessa dog eller tvingades vi avliva. Månaden var således dyster. Men vi hoppas att septembers sista patient – en ung silltrut – ska kunna klara sig!